Tao te Ching / Daodejing — w językach włoskim i szwedzkim

Włosko-szwedzka dwujęzyczna książka

Lao-Tse

Tao te Ching

Lao Zi

Daodejing

edizione Acrobat a cura di (patsan@mbox.vol.it) Patrizio Sanasi

Swedish by Gordon Sandgren

I. Delinea il tao

1

Il Tao che può essere detto
non è l’eterno Tao,
il nome che può essere nominato
non è l’eterno nome.
Senza nome è il principio
del Cielo e della Terra,
quando ha nome è la madre
delle diecimila creature.
Perciò chi non ha mai desideri
ne contempla l’arcano,
chi sempre desidera
ne contempla il termine.
Quei due hanno la stessa estrazione
anche se diverso nome
ed insieme sono detti mistero,
mistero del mistero,
porta di tutti gli arcani.

Det Tao som kan observeras är inte det eviga Tao.
Det som kan namnges är inte det eviga namnet.
Det obeskrivliga är universums ursprung.
Då beskrivningar för första gången kunde göras började allting.
Därför när man är fri från önskan ser man mysteriet
När man önskar ser man manifestationer.
Dessa två är detsamma.
När manifestationer framträder ges olika namn.
Deras likhet är ett mysterium,
Mysterium inom mysteriet;
Dörren till varje djup.

II. Nutrire la persona

2

Sotto il cielo tutti
sanno che il bello è bello,
di quì il brutto,
sanno che il bene è bene,
di quì il male.
E’ così che
essere e non-essere si danno nascita fra loro,
facile e difficile si danno compimento fra loro,
lungo e corto si danno misura fra loro,
alto e basso si fanno dislivello fra loro,
tono e nota si danno armonia fra loro,
prima e dopo si fanno seguito fra loro.
Per questo il santo
permane nel mestiere del non agire
e attua l’insegnamento non detto.
Le diecimila creature sorgono
ed egli non le rifiuta
le fa vivere ma non le considera come sue,
opera ma nulla si aspetta.
Compiuta l’opera egli non rimane
e proprio perché non rimane
non gli vien tolto.

Alla i världen känner igen det vackra som vackert.
Häri ligger fröet till fulheten.
Alla känner igen det goda som godhet.
Häri ligger fröet till ondskan.
Därför
Varande och icke-varande skapar varandra.
Svårighet och lätthet får till stånd varandra.
Lång och kort avgränsar varandra.
Hög och låg vilar på varandra.
Ljud och röst harmoniserar varandra.
Fram och tillbaka följer varandra.
Därför befinner sig de visa i ett tillstånd av wu-wei (handling utan att klänga fast).
Och de utför den ordlösa undervisningen.
Häri skapas myriader saker utan avgränsning.
Därför utför de visa handlingar utan att behärska,
Handlar utan förväntningar
Och presterar utan att hĂĄlla fast i sina talanger.
Det är precis därför hon inte behöver hålla fast i dem
Eftersom de aldrig lämnar henne.

III. Tenere tranquillo il popolo

3

Non esaltare i piĂą capaci
fa sì che il popolo non contenda,
non pregiare i beni che con difficoltà s’ottengono
fa sì che il popolo non diventi ladro,
non ostentare ciò che può desiderarsi
fa sì che il cuore del popolo non si turbi.
Per questo il governo del santo
svuota il cuore al popolo
e ne riempie il ventre,
ne infiacchisce il volere
e ne rafforza le ossa
sempre fa sì che non abbia scienza nè brama
e che colui che sa non osi agire.
Poiché egli pratica il non agire
nulla v’è che non sia governato.

Om du inte smickrar den som är förträfflig, kommer du att göra andra icke-stridslystna.
Om du inte värdesätter sällsynta skatter, kommer du att hindra andra från att stjäla.
Om folk inte längtar, kommer de inte vara upprörda.
Därför, när de visa regerar,
Renar de folks medvetanden,
De fyller deras magar,
Gör deras ambitioner svagare och
Stärker deras ben.
Om människorna undervisas i att icke vara perfekta och utan längtan
Kommer det att leda till att de intellektuella inte vågar lägga sig i.
Genom att göra wu-wei, kommer medgörligheten att finnas.

IV. Quel che non ha origine

4

Il Tao viene usato perché è vuoto
e non è mai pieno.
Quale abisso!
sembra il progenitore delle diecimila creature.
Smussa le sue punte,
districa i suoi nodi,
mitiga il suo splendore,
si rende simile alla sua polvere.
Quale profonditĂ !
sembra che da sempre esista.
Non so di chi sia figlio,
pare anteriore all’Imperatore del Cielo.

Tao är så vidsträckt att när du använder den, kommer alltid någonting att vara kvar.
Så djup är den!
Den tycks vara förfadern till alla myriader saker.
Den slöar det vassa
Löser upp knutor
Mjukar upp det skarpa ljuset
Förenar sig med det vardagliga.
Den är så hel!
Den tycks vara evig.
Den är barn till jag-vet-inte-vem.
Och finns till före den ursprunglige Guden-i-höjden.

V. l’uso del vuoto

5

Il Cielo e la Terra non usano caritĂ ,
tengono le diecimila creature per cani di paglia.
Il santo non usa caritĂ 
tiene i cento cognomi per cani di paglia.
Lo spazio tra Cielo e Terra
come somiglia a un mantice!
Si vuota ma non si esaurisce,
si muove ed ancora piĂą ne esce.
Parlar molto e scrutare razionalmente
vale meno che mantenersi vuoto.

Naturen är varken god eller ond,
Den behandlar allt opartiskt.
Den vise är inte heller god eller ond,
Och han behandlar alla opartiskt.
Naturen är som en blåsbälg:
Töm den, men den är inte förbrukad.
Krama den och mer kommer ut.
Den vise skaffar sig erfarenheter
Och han blir aldrig förbrukad.

VI. Completa l’immagine

6

Lo spirito della valle non muore,
è la misteriosa femmina.
La porta della misteriosa femmina
è la scaturigine del Cielo e della Terra.
Perennemente ininterrotto come se esistesse
viene usato ma non si stanca.

Tao har blivit kallad den Stora Modern:
Tom men ändå outtömlig,
Den är moder till alla eviga ord.
Den är alltid närvarande i dig.
Du kan använda den hur du vill.

VII. Occultare la luce

7

Il Cielo è perpetuo e la Terra perenne.
La ragione per cui
il Cielo può essere perpetuo e la Terra perenne
è che non vivono per sé stessi:
perciò possono vivere a lungo.
Per questo il santo
pospone la sua persona
e la sua persona viene premessa,
apparta la sua persona
e la sua persona perdura.
Non è perché è spoglio di interessi?
Per questo può realizzare il suo interesse.

Tao varar för alltid.
Orsaken till att Tao varar för alltid
Är att den aldrig är född.
Därför kan den inte dö.
Den vise placerar sig själv sist men finner sig vara först.
Han ignorerar sin längtan och upptäcker sig vara nöjd.
Han blir fulländad genom att vara i Tao.

VIII. Tornare alle qualit naturali

8

Il sommo bene è come l’acqua:
l’acqua ben giova alle creature e non contende,
resta nel posto che gli uomini disdegnano.
Per questo è quasi simile al Tao.
Nel ristare si adatta al terreno,
nel volere s’adatta all’abisso,
nel donare s’adatta alla carità,
nel dire s’adatta alla sincerità,
nel correggere s’adatta all’ordine,
nel servire s’adatta alla capacità,
nel muoversi s’adatta alle stagioni.
Proprio perché non contende
non viene trovata in colpa.

Den högsta godheten är som vatten.
Vatten ger näring till allt utan att kämpa.
Ändå vistas det på platser som människor hatar.
Därför den är som Tao.
Som bostad, är jorden bra.
För medvetandet är djupet bra.
Ge utan att vara partisk.
Det goda talet frodas i ärlighet.
I ledande position, är självkontroll bra.
I affärer är skicklighet bra.
Om du inte gör dig till, kommer du inte att bli tillrättavisad.

IX. Tendere all’incolore

9

Chi colma ciò che possiede
meglio farebbe a desistere,
chi batte a fino ciò che è appuntito
non lo mantiene a lungo intatto.
Un palazzo colmo d’oro e di gemme
non si può conservare,
chi si fa arrogante perchè ricco e nobile
procura da sé la sua rovina.
Ad opera compiuta ritrarsi
è la Via del Cielo.

Att vänta tills allt är mättat är inte så bra som att sluta i god tid.
Ett väldigt skarpt slipat svärd varar inte så länge.
En rum fyllt med guld och juveler kan inte helt skyddas.
Att skryta om ditt välstånd och dina förtjänster får dig på fall.
Efter fullgjort arbete, dra dig tillbaka.
Detta är harmonins väg.

X. Saper agire

10

Preserva l’Uno dimorando nelle due anime:
sei capace di non farle separare?
Pervieni all’estrema mollezza conservando il ch’i:
sei capace d’essere un pargolo?
Purificato e mondo abbi visione del mistero:
sei capace d’esser senza pecca?
Governa il regno amando il popolo:
sei capace di non aver sapienza?
All’aprirsi e al chiudersi della porta del Cielo
sei capace d’esser femmina?
Luminoso e comprensivo penetra ovunque:
sei capace di non agire?
Fa vivere le creature e nutrile,
falle vivere e non tenerle come tue,
opera e non aspettarti nulla,
falle crescere e non governarle.
Questa è la misteriosa virtù.

Lugna ner din oroade själ och håll dig till enheten:
Kan du undvika separation?
Fokusera på avspänning:
Kan du vara som ett spädbarn?
När det gäller att öka din insikt:
Kan du fĂĄ bort dina blockeringar?
Älska dina medmänniskor och regera staten:
Kan du undvika över-manipulation?
När det gäller att öppna eller stänga livsflödet:
Kan du tillĂĄta den kvinnliga energin?
Att upplysa hela universum:
Kan du vara fri från förnuft?
Ge gärna näring åt förnuftet.
Använd det men håll inte fast vid det.
Handla utan att förvänta dig något.
Utmärk dig, men ta inte betalt.
Detta är den Mystiska Moralen.

XI. l’utilita’ del non-essere

11

Trenta raggi si uniscono in un solo mozzo
e nel suo non-essere si ha l’utilità del carro,
s’impasta l’argilla per fare un vaso
e nel suo non-essere si ha l’utilità del vaso,
s’aprono porte e finestre per fare una casa
e nel suo non-essere si ha l’utilità della casa.
Perciò l’essere costituisce l’oggetto
e il non-essere costituisce l’utilità.

Trettio ekrar möts i hjulnavet.
Det är på grund av vad som inte finns i navets centrum som gör att kärran är användbar.
Lera formas till ett kärl.
Det är på grund av tomheten i kärlet som gör att det är användbart.
Såga ut dörrar och fönster för att göra ett rum.
Det är på grund av dessa öppningar som rummet är användbart.
Därför, det närvarande används för avkastning.
Men det är i frånvaron som användbarheten finns.

XII. Reprimere le brame

12

I cinque colori fan sì che s’acciechi l’occhio dell’uomo,
le cinque note fan sì che s’assordi l’orecchio dell’uomo,
i cinque sapori fan sì che falli la bocca dell’uomo,
la corsa e la caccia fan sì che s’imbesti il cuore
dell’uomo,
i beni che con difficoltĂ  si ottengono
fan sì che sia dannosa la condotta dell’uomo.
Per questo il santo
è per il ventre e non per l’occhio.
Perciò respinge l’uno e preferisce l’altro.

De fem färgerna förblindar våra ögon.
De fem tonerna gör våra öron döva.
De fem aromerna förvirrar vår smaklökar.
Kapplöpning och jakt avtrubbar.
Att äga sällsynta skatter föder ett skadligt beteende.
Därför beaktar den vise sitt centrum, och inte sina sinnen.
Han kan släppa sinnena och väljer sitt centrum.

XIII. Respingere la vergogna

13

Favore e sfavore fanno paura,
pregiar la propria persona è gran sventura.
Che significa
favore e sfavore fan paura?
Il favore è un abbassarsi:
nell’ottenerlo s’ha paura,
di perderlo s’ha paura.
Questo significa
favore e sfavore fan paura.
Che significa
pregiar la propria persona è gran sventura?
La ragione per cui ho gran sventura
è che tengo alla mia persona,
se non tenessi alla mia persona
quale sventura avrei?
Per questo
a chi di sé fa pregio a pro del mondo
si può affidare il mondo,
a chi di sé ha cura a pro del mondo
si può confidare il mondo.

Acceptera en förnedring som en överraskning.
Värdera en stor olycka som du värderar ditt eget själv.
Vad menar jag med ”Acceptera en förnedring som en överraskning”?
När du är ödmjuk
Är insikten en överraskning
Och så är förlusten.
Det är därför jag säger, ”Acceptera en förnedring som en överraskning.”
Vad menar jag med ”Värdera stor olycka som du värderar ditt eget själv ”?
Om jag inte har något själv, hur kunde jag då uppleva olycka?
Därför, om du ger ditt liv som ett bidrag till världen,
Kan du lita på världen.
Om du älskar att ge dig själv på detta vis,
Då kan du vara anförtrodd åt världen.

XIV. Introduce al mistero

14

A guardarlo non lo vedi,
di nome è detto l’Incolore.
Ad ascoltarlo non lo odi,
di nome è detto l’Insonoro.
Ad afferrarlo non lo prendi,
di nome è detto l’Informe.
Questi tre non consentono di scrutarlo a fondo,
ma uniti insieme formano l’Uno.
Non è splendente in alto
non è oscuro in basso,
nel suo volversi incessante non gli puoi dar nome
e di nuovo si riconduce all’immateriale.
E’ la figura che non ha figura,
l’immagine che non ha materia:
è l’indistinto e l’indeterminato.
Ad andargli incontro non ne vedi l’inizio,
ad andargli appresso non ne vedi la fine.
Attieniti fermamente all’antico Tao
per guidare gli esseri di oggi
e potrai conoscere il principio antico.
E’ questa l’orditura del Tao.

Leta efter det, det kan inte ses.
Det heter det avlägsna.
Lyssna på det, den kan inte höras.
Den heter det sällsynta.
Sträck dig efter det, det kan inte fås.
Det heter det obestämbara.
Dessa tre ytterligheter kan inte begripas.
Därför kan de sammanfogas till ett.
Dess topp är inte ljus;
Dess botten är inte mörk;
Det existerar oupphörligt, det kan inte namnges och det återvänder till ingenting.
Sålunda kallas det den formlösa formen,
Bilden av ingenting.
Detta kallas det mest fördunklade.
Gå den till mötes, men du kan inte se dess ansikte.
Följ den, men du kan inte se dess rygg.
Fokusera pĂĄ den urĂĄldriga Tao
Så kan du föreställa dig den innevarande existensen
Och var medveten om vår urtids-början.
Detta har kallats Tao, begynnelsens trĂĄd.

XV. Appalesa la virtu’

15

Quelli che in antico eccellevano come adepti del Tao
penetravano l’arcano e comunicavano col mistero,
erano profondi da non poter essere compresi.
Proprio perché non possono essere compresi
io mi sforzerò di darne i tratti.
Irresoluti erano come chi d’inverno guada un fiume,
guardinghi erano come chi teme i vicini ai quattro lati,
rispettosi erano come chi è ospite,
frammentati erano come ghiaccio che si va fondendo,
schietti erano come legno non ancora sgrossato,
vuoti erano come valli,
torbidi erano come acqua motosa.
Chi è capace d’esser motoso
per fare illimpidire piano piano riposando?
Chi è capace d’esser placido
per far vivere pian piano rimuovendo a lungo?
Chi s’attiene a questa Via
non brama d’esser pieno,
e proprio perché non si riempie
può starsene nell’ombra senza innovar l’antico.

De gamla taoistiska mästarna
Hade subtila, fantastiska och mystiska genomslagskrafter
Ett djup som man inte kan fĂĄ kunskap om.
Det är för att de är omöjliga att få kunskap om
Som vi är tvingade att lägga märke till deras framträdande.
Tvekande, som en som ska gå över en isbelagd flod.
Beredd, som en som är rädd för alla grannar runt ikring.
Värdig, som en gäst.
Lös, som is som håller på att smälta.
Rättfram, som en träplanka.
Ă–ppen, som en dalgĂĄng.
Mörk, som dyigt vatten.
Vem kan vara förvirrad, och använda klarhet för att gradvis bli upplyst?
Vem kan vara lugn, och använda oupphörlig tillämpning för eventuell framgång?
Den som håller sig till denna väg ber inte om fullbordan.
Därför att han inte ber om fullbordan
Kan han bli splittrad
Och handla utan att fĂĄ en vinst.

XVI. Volgersi alla radice

16

Arrivare alla vacuità è il culmine,
mantenere la quiete è schiettezza:
le diecimila creature insieme sorgono
ed io le vedo ritornare a quelle,
quando le creature hanno avuto il lor rigoglio
ciascuna fa ritorno alla sua radice.
Tornare alla radice è quiete,
il che vuol dire restituire il mandato,
restituire il mandato è eternità.
Chi conosce l’eternità è illuminato,
chi non la conosce insensatamente provoca sventure.
Chi conosce l’eternità tutto abbraccia,
tutto abbracciando è equanime,
essendo equanime è sovrano,
essendo sovrano è Cielo,
essendo Cielo è Tao,
essendo Tao a lungo dura
e per tutta la vita non corre pericolo.

Ă…stadkom tomheten till sin ytterlighet.
BehĂĄll stillheten hel.
Myriader saker agerar i samstämmighet.
Därför iakttager jag deras återgång.
Allt blomstrar och återvänder sedan till sin rot.
Återvändandet till roten heter tystnad.
Tystnad heter återvändande till liv.
Återvända till liv heter konstant.
Att känna till denna konstant heter upplysning.
Att handla godtyckligt utan att känna till konstanten är skadligt.
Att känna till konstanten är mottaglighet, vilken är opartisk.
Opartiskhet är kungavärdighet.
Kungavärdighet är Himmelen.
Himmelen är Tao
Tao är evig.
Fastän du förlorar din kropp, dör du inte.

XVII. Lapurainfluenza

17

Dei grandi sovrani il popolo sapeva che esistevano,
vennero poi quelli che amò ed esaltò,
e poi quelli che temette,
e poi quelli di cui si fece beffe:
quando la sinceritĂ  venne meno
s’ebbe l’insincerità.
Com’erano pensosi i primi nel soppesar le loro parole!
Ad opera compiuta e ad impresa riuscita
dicevano i cento cognomi: siamo così da noi stessi.

Från antiken och framåt har de känt till och tillägnat sig Tao.
De som kom därefter älskade och prisade den.
Nästa var skräckslagna för den.
Och därefter föraktade de den.
Om du är i avsaknad av ärlighet kommer ingen att tro dig.
Hon är så omsorgsfull med sina älskade ord!
När hennes arbete är fullständigt och hennes arbete är klart,
Då säger alla: ”Vi gjorde det!”

XVIII. Lo scadimento dei costumi

18

Quando il gran Tao fu negletto
s’ebbero carità e giustizia,
quando apparvero intelligenza e sapienza
s’ebbero le grandi imposture,
quando i sei congiunti non furono in armonia
s’ebbero pietà filiale e clemenza paterna,
quando gli stati caddero nel disordine
s’ebbero i ministri leali.

När det stora Tao försvinner
Då uppstår plikt och rättvisetänkande.
När intelligensen är manifesterad
Då visar sig bedrägeriet.
När relationerna inte är i harmoni
DĂĄ kommer fromheten.
När landet är i kaos
Då framträder lojala ministrar.

XIX. Tornare alla purezza

19

Tralascia la santitĂ  e ripudia la sapienza
e il popolo s’avvantaggerà di cento doppie,
tralascia la caritĂ  e ripudia la giustizia
ed esso tornerĂ  alla pietĂ  filiale e alla clemenza
paterna,
tralascia l’abilità e ripudia il lucro
e piĂą non vi saranno ladri e briganti.
Quelle tre reputa formali e insufficienti,
perciò insegna che v’è altro a cui attenersi:
mostrati semplice e mantienti grezzo,
abbi poco egoismo e scarse brame.

Gör er av med ”helighet” och överge ”duktighet” och människorna kommer att ha nytta av det hundrafalt.
Bli av med ”moral” och överge ”rättvisa” och människorna kommer att återvända till att göra bra saker.
Bli av med duktigheten och överge förtjänsten, och tjuvar och gangster kommer inte att finnas mer.
Då ovanstående är endast ord, är de inte tillräckligt.
Därför behöver det vara någonting som inkluderar dem alla.
Se pĂĄ ursprunget och ha en icke-differentierad hĂĄllning.
Minska själviskheten och minska på längtan.

XX. Differenziarsi dal volgo

20

Tralascia lo studio e non avrai afflizioni.
Tra un pronto e un tardo risponder sì
quanto intercorre?
Quel che gli altri temono
non posso non temer io.
Oh, quanto son distanti e ancor non s’arrestano!
Tutti gli uomini sono sfrenati
come a una festa o un banchetto sacrificale,
come se in primavera ascendessero ad una torre.
Sol io quanto son placido! tuttora senza presagio
come un pargolo che ancor non ha sorriso,
quanto son dimesso!
come chi non ha dove tornare.
Tutti gli uomini hanno d’avanzo
sol io sono come chi tutto ha abbandonato.
Oh, il mio cuore di stolto
quanto è confuso!
l’uomo comune è così brillante
sol io sono tutto ottenebrato,
l’uomo comune in tutto s’intromette,
solo io di tutto mi disinteresso,
agitato sono come il mare,
sballottato sono come chi non ha punto fermo.
Tutti gli uomini sono affaccendati
sol io sono ebete come villico.
Sol io mi differenzio dagli altri
e tengo in gran pregio la madre che nutre.

Bli av med kravet att ”lära” och ”oro” kommer att försvinna.
Hur stor skillnad är det mellan ”ja” och ”nej”?
Hur långt ifrån varandra är ”god” och ”ond”?
Dock vad människorna fruktar kan inte åsidosättas.
Jag är splittrad, och har aldrig varit i det behagliga centrum.
Alla människor uppskattar sig själva, som om de är på fest.
Jag förblir ensam, har inte ännu visat mig.
Som ett spädbarn som ännu inte har skrattat.
Trött, som en förtvivlad som inget hem har att återvända till.
Alla människor uppskattar det speciella
Men jag har lämnat allting bakom mig.
Jag är okunnig om andras tankar.
SĂĄ trĂĄkigt!
Medan de flesta är klartänkta och glada, är jag ensam oansenlig.
De flesta vet allting.
För mig verkar allt som i ett dunkel.
SĂĄ trist!
Som havet.
BlĂĄser bara runt!
Det tycks inte finnas nĂĄgon plats att vila pĂĄ.
Alla har ett mĂĄl i sikte.
Jag är som en okunnig bondlurk.
Jag är inte som andra folk.
Jag vill bli uppfödd av Modern.

XXI. Svotare il cuore

21

Il contenere di chi ha la virtĂą del vuoto
solo al Tao s’adegua.
Per le creature il Tao
è indistinto e indeterminato.
Oh, come indeterminato e indistinto
nel suo seno racchiude le immagini!
Oh, come indistinto e indeterminato
nel suo seno racchiude gli archetipi!
Oh, come profondo e misterioso
nel suo seno racchiude l’essenza dell’essere!
Questa essenza è assai genuina
nel suo seno ne racchiude la conferma.
Dai tempi antichi sino ad oggi
il suo nome non passa
e così acconsente a tutti gli inizi.
Da che conosco il modo di tutti gli inizi?
Da questo.

Den stora moralens form är någonting som bara Tao kan följa.
Tao som en ”sak” är bara vag och otydlig.
Hur otydlig! Hur vag! Formen är inne i den.
Hur vag! Hur otydlig! Det finns saker i Tao.
Hur djup! Hur mörk! I Tao är naturen.
Naturen är så verklig - i det avseendet är det en övertygelse.
Från nutid till antiken har dess namn alltid funnits med, så vi kan undersöka allt ursprung.
Hur vet jag formen pĂĄ allt ursprung?

XXII. L’umilta’ che eleva

22

Se ti pieghi ti conservi,
se ti curvi ti raddrizzi,
se t’incavi ti riempi,
se ti logori ti rinnovi,
se miri al poco ottieni
se miri al molto resti deluso.
Per questo il santo preserva l’Uno
e diviene modello al mondo.
Non da sé vede perciò è illuminato,
non da se s’approva perciò splende,
non da sé si gloria perciò ha merito,
non da sé s’esalta perciò a lungo dura.
Proprio perché non contende
nessuno al mondo può muovergli contesa.
Quel che dicevano gli antichi:
se ti pieghi ti conservi,
erano forse parole vuote?
In veritĂ , integri tornavano.

Det ofullständiga är fullständigt.
Det krokiga är rätat.
Uppnåendet är där det finns lite.
Där det är mycket, där är förvirring.
Därför håller de visa fast vid det som är ett och blir därmed modell för allt.
Hon visar sig inte själv, och är därför tydlig.
Hon försäkrar sig inte, och är därför erkänd.
Hon skryter inte och har därför meriter.
Hon är inte stolt och är därför framgångsrik.
Det är för att hon inte strider som ingen kan strida med henne.
Hur kunde de gamla säga, ”Det ofullständiga är fullständigt” inte var det tomt prat?
Tro på det fullständiga och återvänd till det.

XXIII. Ilvuoto non-essere

23

Il parlar dell’Insonoro è spontaneità.
Per questo
un turbine di vento non dura una mattina,
un rovescio di pioggia non dura una giornata.
Chi opera queste cose?
Il Cielo e la Terra.
Se perfino il Cielo e la Terra non possono persistere
tanto più lo potrà l’uomo?
Perciò compi le tue imprese come il Tao.
Chi si dà al Tao s’immedesima col Tao,
chi si dà alla virtù s’immedesima con la virtù,
chi si dà alla perdita s’immedesima con la perdita.
Chi s’immedesima col Tao
nel Tao si rallegra d’ottenere,
chi s’immedesima con la virtù
nella virtù si rallegra d’ottenere,
chi s’immedesima con la perdita
nella perdita si rallegra d’ottenere.
Quando la sinceritĂ  vien meno
si ha l’insincerità.

Att tala lite är naturligt.
Därför blåser en storm inte hela morgonen
Inte heller hällregnar det en hel dag.
Vem gör dessa saker? Himmelen och Jorden.
Om inte ens Himmelen och Jorden kan framtvinga perfekt kontinuitet
Hur kan då folk förvänta sig det?
Därför går det att balansera sina handlingar med hjälp av Tao.
Om du är ense med Tao blir du ett med Tao.
Om du är ense med moralen blir du ett med den.
Om du är ense med förlusten blir du ett med den.
Tao accepterar gärna denna samstämmighet.
Moralen accepterar gärna denna enighet.
Förlusten accepterar gärna även samstämmigheten.
Om du är opålitlig, kommer folk inte att ha förtroende för dig.

XXIV. La penosa benignita’

24

Chi sta sulla punta dei piedi non si tiene ritto,
chi sta a gambe larghe non cammina,
chi da sé vede non è illuminato,
chi da sé s’approva non splende,
chi da sé si gloria non ha merito,
chi da sé s’esalta non dura a lungo.
Nel Tao queste cose sono avanzumi ed escrescenze,
che le creature hanno sempre detestati.
Per questo non rimane chi pratica il Tao.

Om du står på tå, är du ostadig.
Bredbent kan du inte gĂĄ.
Om du anstränger dig för att synas, kommer du inte att synas.
Om du hävdar dig, kommer du inte att skina.
Om du skryter, kommer du inte att ha nĂĄgra meriter.
Om du framhäver dig själv, kommer du inte att nå framgång.
De som hĂĄller sig till Tao kallar detta
Ă–verbliven mat och bortkastad handling
Och alla ogillar dem.
Därför gillar en Taoist inte detta.

XXV. Raffigura l’origine

25

C’è un qualcosa che completa nel caos,
il quale vive prima del Cielo e della Terra.
Come è silente, come è vacuo!
Se ne sta solingo senza mutare,
ovunque s’aggira senza correr pericolo,
si può dire la madre di ciò che è sotto il cielo.
Io non ne conosco il nome
e come appellativo lo dico Tao,
sforzandomi a dargli un nome lo dico Grande.
Grande ovvero errante,
errante ovvero distante,
distante ovvero tornante.
Perciò
il Tao è grande,
il Cielo è grande,
la Terra è grande
ed anche il sovrano è grande.
Nell’universo vi sono quattro grandezze
ed il sovrano sta in una di esse.
l’uomo si conforma alla Terra,
la Terra si conforma al Cielo,
il Cielo si conforma al Tao,
il Tao si conforma alla spontaneitĂ .

Där var någonting formlöst och perfekt
före universum blev till.
Så tyst och öde! Ensamt. Oföränderligt.
Evigt närvarande.
Det är universums Moder.
I brist på bättre namn kallar jag det Tao.
När jag tvingas att kategorisera det, kallar jag det ”stort”.
Det genomsyrar allt pĂĄ insidan och utsidan, och det
Återvänder till alltings ursprung.
Tao är bra, Himmelen är bra, jorden är bra
Och mänskligheten är bra.
Inom vårt rike finns fyra storheter och mänskan är en av dem.
Mänskan följer jorden.
Jorden följer Himmelen.
Himmelen följer Tao
Tao följer bara sig själv.

XXVI. Lavirtu’ del grave

26

Il grave è radice del leggero,
il quieto è signore dell’irrequieto.
Per questo il santo viaggia tutto il giorno
senza discostarsi dal bagaglio,
anche se possiede palazzi regali
placidamente se ne sta distaccato.
Che sarĂ  se il signore di diecimila carri
leggero si fa nel mondo?
Se è leggero perde il fondamento,
se è irrequieto perde la sua signoria.

Kraften är ljusets rot.
Det orörliga är källan till all rörelse.
Därför reser de visa alla dagar
utan att lämna sitt hem.
Fastän det finns spektakel att se passerar han med lätthet.
Varför skall en ledare fladdra runt som en dåre?
Hur kan en ledare för en stor stat vara så intresserad av sig själv
Att han ignorerar människorna?
Om du tar lätt på dem kommer du att förlora din rötter.
Om du är instabil, kommer du att förlora ditt ledarskap.

XXVII. L’uso dell’abilita’

27

Chi ben viaggia non lascia solchi né impronte,
chi ben parla non ha pecche né biasimi,
chi ben conta non adopra bastoncelli né listelle,
chi ben chiude non usa sbarre né paletti
eppure non si può aprire,
chi ben lega non usa corde né vincoli
eppure non si può sciogliere.
Per questo il santo
sempre ben soccorre gli uomini
e perciò non vi sono uomini respinti,
sempre bene soccorre le creature
e perciò non vi sono creature respinte:
ciò si chiama trasfondere l’illuminazione.
Così l’uomo che è buono
è maestro dell’uomo non buono,
l’uomo che non è buono
è profitto all’uomo buono.
Chi non apprezza un tal maestro,
chi non ha caro un tal profitto,
anche se è sapiente cade in grave inganno:
questo si chiama il mistero essenziale.

En god vägfarare lämnar inga spår.
Bra tal saknar smĂĄaktig kritik.
En god matematiker behöver ingen räknare.
En ordentligt stängd dörr kommer att förbli stängd utan en regel.
Skickligt fastsättande kommer att förbli fast utan band.
Det är på detta sätt som de visa alltid är skickliga i att upplyfta folket.
Därför överger hon inte någon.
Hon är alltid skicklig i att hjälpa
Därför ger hon inte upp något.
Detta kallas ”förverkligande genom hennes upplysning”.
Härav följer att de som är bra är lärare lär dem som
inte-är-så-bra.
Och de som inte-är-så-bra är de godas jobb.
Värdera inte din lärare eller älska inte dina studenter:
Även om du är elegant, kan du ha allvarliga fel.
Detta kallas Viktig Subtilitet.

XXVIII. Tornare alla semplicita’

28

Chi sa d’esser maschio
e si mantiene femmina
è la forra del mondo,
essendo la forra del mondo
la virtĂą mai non si separa da lui
ed ei ritorna ad essere un pargolo.
Chi sa d’esser candido
e si mantiene oscuro
è il modello del mondo,
essendo il modello del mondo
la virtĂą mai non si scosta da lui
ed ei ritorna all’infinito.
Chi sa d’esser glorioso
e si mantiene nell’ignominia
è la valle del mondo,
essendo la valle del mondo
la virtĂą sempre si ferma in lui
ed ei ritorna ad esser grezzo.
Quando quel ch’è grezzo vien tagliato
allora se ne fanno strumenti,
quando l’uomo santo ne usa
allora ne fa i primi tra i ministri.
Per questo il gran governo non danneggia.

Var medveten om det manliga och var trogen det kvinnliga.
Var som en dalgång för alla.
När du är en dalgång för alla
är du alltid bra
Och du har återvänt till oskuldsfullhet.
Känn till det Vita, var trogen det Svarta
Var en modell för alla.
När du är en modell för alla
Ă„r du alltid bra och fri frĂĄn fel
Och du återvänder till gränslöshet.
Känn till Äran och var trogen mot Förnedring
Var en dalgång för alla.
När du håller dig till detta är du fullständig
Och du återvänder till ett tillstånd av ”obearbetat stenblock”.
Blocket är hugget av verktyg.
De visa använder dem för att utföra uppgifterna.
Därför skär inte de bra skräddarna bort något.

XXIX. Non agire

29

Quei che volendo tenere il mondo
lo governa,
a mio parere non vi riuscirĂ  giammai.
Il mondo è un vaso sovrannaturale
che non si può governare:
chi governa lo corrompe,
chi dirige lo svia,
poiché tra le creature
taluna precede ed altra segue,
taluna è calda ed altra è fredda,
taluna è forte ed altra è debole,
taluna è tranquilla ed altra è pericolosa.
Per questo il santo
rifugge dall’eccesso,
rifugge dallo sperpero,
rifugge dal fasto.

Om du vill styra världen
Kan jag förutse att du inte kommer att lyckas.
Världen är ett andligt fartyg, som inte kan kontrolleras.
Manipulatörer rör bara till saker.
Roffare förlorar sitt. Därför:
Ibland leder du
Ibland följer du
Ibland har du svĂĄrt att andas
Ibland andas du lätt
Ibland är du stark
Ibland är du svag
Ibland förstör du
Och ibland blir du förstörd.
Härav undviker de visa omåttlighet
De undviker storslagenhet
De undviker arrogans.

XXX. Limitare le operazioni militari

30

Quei che col Tao assiste il sovrano
non fa violenza al mondo con le armi,
nelle sue imprese preferisce controbattere.
LĂ  dove stanziano le milizie
nascono sterpi e rovi,
al seguito dei grandi eserciti
vengono certo annate di miseria.
Chi ben li adopra
soccorre e basta,
non osa con essi acquistar potenza.
Soccorre e non si esalta,
soccorre e non si gloria,
soccorre e non s’insuperbisce,
soccorre quando non può farne a meno,
soccorre ma non fa violenza.
Quel che s’invigorisce allor decade:
vuol dire che non è conforme al Tao.
Ciò che non è conforme al Tao presto finisce.

Om du använde Tao som en princip för att styra
Skulle du inte styra människorna med militär makt.
Det man sår får man skörda.
Där generaler har slagit läger
Där växer törne och taggiga buskar.
I kölvattnet från en stor armé
Kommer år av hungersnöd.
Om du vet vad du gör
Kommer du att göra vad som är nödvändigt och sedan vara nöjd.
Utför men skryt inte
Utför utan att visa
Utför utan arrogans
Utför utan att styra
Utföra utan att tvinga.
När saker utsmyckas minskar de.
Detta kallas icke-Tao
icke-Tao är kortlivad.

XXXI. Desistere dalle operazioni militari

31

Ecco che son le belle armi:
strumenti del malvagio
che le creature han sempre detestati.
Per questo non rimane chi pratica il Tao.
Il saggio, che è pacifico, tiene in pregio la sinistra,
chi adopra l’armi tiene in pregio la destra.
Ecco che son l’armi:
strumenti del malvagio
non strumenti del saggio,
il quale li adopra solo se non può farne a meno.
Avendo per supreme pace e quiete,
ei vince ma non se ne compiace,
chi se ne compiace
gioisce nell’uccidere gli uomini.
Ora chi gioisce nell’uccidere gli uomini
non può attuare i suoi intenti nel mondo.
Nelle gesta fauste si tiene in onore la sinistra,
nelle gesta infauste si tiene in onore la destra.
Il luogotenente sta alla sinistra,
il duce supremo sta alla destra:
assume il posto del rito funebre.
Quei che gli uomini ha ucciso in massa
li piange con cordoglio e con tristezza:
la vittoria in guerra gli assegna il posto del rito
funebre.

Skarpa vapen är olycksbådande instrument.
Alla hatar dem.
Därför gillar inte Tao-människan dem.
I gentlemannens inrikes-affärer
är hedersvaktens ställning till vänster.
I militära affärer är hans ställning till höger.
Eftersom vapen är olycksbådande instrument, är de inte gentlemannens instrument
Så han använder dem utan nöje
Och han värderar enkelhet.
Seger är aldrig sött.
De som tycker att seger är sött
Är de som uppskattar dödande.
Om du uppskattar dödande, kan du inte vinna förtroende hos människorna.
Vid gynnsamma tillfällen är platsen för hedersvakten till vänster.
Vid olycksbådande tillfällen är platsen till höger.
Löjtnanten står till vänster.
Chefs-kommendören står till höger.
Och de talar med begravnings- riter för att begrava.
Vanlig folk, varifrån alla döda har kommit
GrĂĄter och klagar.
Segrarna begraver dem med begravnings-riter.

XXXII. La virtu’ del santo

32

Il Tao in eterno è senza nome,
è grezzo per quanto minimo sia,
nessuno al mondo è capace di fargli da ministro.
Se principi e sovrani fossero capaci di attenervisi,
le diecimila crature da sé si sottometterebbero,
il Cielo in mutuo accordo con la Terra
farebbe discendere soave rugiada
e il popolo, senza alcuno che lo comandi,
da sé troverebbe il giusto assetto.
Quando si cominciò ad intagliare
si ebbero i nomi.
Tutto quello che ha nome viene trattato come proprio,
perciò sappi contenerti.
Chi sa contenersi
può non correre pericolo.
Paragona la presenza del Tao nel mondo
ai fiumi e ai mari cui accorrono rivi e valli.

Tao är alltid anonym.
Och även fast ett ungt träd är litet
Kan ingen tvinga det att växa.
Om härskare kunde förverkliga denna princip
Skulle alla saker utvecklas naturligt.
Himmel och Jord skulle vara naturligt harmonierade
Och regn skulle vara söt dagg.
Folk som inte handhar Tao pĂĄ dess eget villkor
Gör justeringar;
Och på så vis börjar indelningen med namn.
Eftersom det redan finns för mycket namn
Borde det sättas stopp för det.
Genom att veta var du skall stoppa, kan du undvika fara.
Tao's existens i världen
Är som vattenströmmar i dalgångar som rinner ut i floder och hav.

XXXIII. Lavirtu’ del discernimento

33

Chi conosce gli altri è sapiente,
chi conosce sé stesso è illuminato.
Chi vince gli altri è potente,
chi vince sé stesso è forte.
Chi sa contentarsi è ricco,
chi strenuamente opera attua i suoi intenti.
A lungo dura chi non si diparte dal suo stato,
ha vita perenne quello che muore ma non perisce.

Om du förstår andra är du smart.
Om du förstår dig själv är du upplyst.
Om du övervinner andra är du kraftfull.
Om du övervinner dig själv har du styrka.
Om du vet hur man kan vara nöjd är du rik.
Om du kan agera med kraft, har du vilja.
Om du inte förlorar din saklighet kan du bli bestående.
Om du kan dö utan att förlora något, är du evig.

XXXIV. Confidare nel perfetto

34

Come è universale il gran Tao!
può stare a sinistra come a destra.
In esso fidando vengono alla vita le creature
ed esso non le rifiuta,
l’opera compiuta non chiama sua.
Veste e nutre le creature
ma non se ne fa signore,
esso che sempre non ha brame
può esser nominato Piccolo.
Le creature ad esso si volgono
ma esso non se ne fa signore,
può esser nominato Grande.
Poiché giammai si fa grande
può realizzare la sua grandezza.

Alla myriader saker litar på Tao för deras liv men de urskiljer inte det.
Det förs fram till fullbordande men kan inte sägas existera.
Tao kläder och föder alla saker utan att härska över dem.
Det är alltid fritt från önskan, så vi kan kalla det ”det lilla”.
Myriaderna återvänder till det och det kräver inte herravälde
Därför kan det kallas ”stort”.
Tills avslutningen, betraktar Tao inte sig själv som Stort.
Därför förverkligar det sin storlek.

XXXV. Lavirtu’ dellacarita’

35

Verso chi tiene in sé la grande immagine
il mondo accorre,
accorre e non riceve danno
ma calma e pace grandi.
Attratto da musiche e bevande prelibate
si ferma il viator che passa,
ma quel che al Tao esce di bocca
com’è scipito! non ha sapore.
A guardarlo non riesci a vederlo,
ad ascoltarlo non riesci ad udirlo,
ad usarlo non riesci ad esaurirlo.

HĂĄller sin Stora Form
Alla passerar bort.
De passerar bort oskadda, vilande i Stor Fred.
Det är för mat och musik som förbipasserande resenärer stannar.
När Tao framträder från dess öppning
Ă„r den sĂĄ subtil, och den har ingen smak.
Titta pĂĄ den, du kan inte se den.
Lyssna, du kan inte höra den.
Använd den
Du kan inte uttömma den.

XXXVI. L’occulto e il palese

36

Quei che vuoi che si contragga
devi farlo espandere,
quei che vuoi che s’indebolisca
devi farlo rafforzare,
quei che vuoi che rovini
devi farlo prosperare,
a quei che vuoi che sia tolto
devi dare.
Questo è l’occulto e il palese.
Mollezza e debolezza vincono durezza e forza.
Al pesce non conviene abbandonar l’abisso,
gli strumenti profittevoli al regno
non conviene mostrarli al popolo.

Det som kommer att förminskas
Måste först ha ökat.
Det som kommer att försvagas
Måste först ha blivit förstärkt.
Det som kommer att falla ner
Måste först ha blivit upprest.
Det som kommer att tagas
Måste först ha givits.
Detta kallas ”gömd insikt”.
Det stilla och mjuka övervinner det hårda och aggressiva.
En fisk kan inte lämna vattnet.
Landets mäktiga vapen
Borde inte förbises.

XXXVII. Esercitare il governo

37

Il Tao in eterno non agisce
e nulla v’è che non sia fatto.
Se principi e sovrani fossero capaci d’attenervisi,
le creature da sé si trasformerebbero.
Quelli che per trasformarle bramassero operare
io li acquieterei
con la semplicitĂ  di quel che non ha nome
anch’esse non avrebbero brame,
quando non han brame stanno quiete
e il mondo da sé s’assesta.

Tao är alltid icke-existerande
Ändå är det ingenting den inte gör.
Om härskaren kan förverkliga den
Kommer allting att ändras på ett naturligt sätt.
När den ändras, vill de handla.
Så jag måste tygla dem att använda det namnlösa ”obearbetade stenblocket (ur-medvetandet).”
Att använda det namnlösa obearbetade blocket
Gör att de blir de fria från begär.
Fria från begär är de lugna och
Allt-under-Himmelen är naturligt ordnat.

XXXVIII. Espone la virtu’

38

La virtĂą somma non si fa virtĂą
per questo ha virtĂą,
la virtĂą inferiore non manca di farsi virtĂą
per questo non ha virtĂą.
La virtĂą somma non agisce
ma non ha necessitĂ  di agire,
la virtĂą inferiore agisce
ma ha necessitĂ  di agire.
La somma caritĂ  agisce
ma non ha necessitĂ  di agire,
la somma giustizia agisce
ma ha necessitĂ  di agire,
il sommo rito agisce
e se non viene corrisposto
si denuda le braccia e trascina a forza.
Fu così che
perduto il Tao venne poi la virtĂą,
perduta la virtĂą venne poi la caritĂ ,
perduta la caritĂ  venne poi la giustizia,
perduta la giustizia venne poi il rito:
il rito è labilità della lealtà e della sincerità
e foriero di disordine.
Chi per primo conosce è fior nel Tao
e principio di ignoranza.
Per questo l’uomo grande
resta in ciò che è solido
e non si sofferma in ciò che è labile,
resta nel frutto
e non si sofferma nel fiore.
Perciò respinge l’uno e preferisce l’altro.

Sann moral är inte moralisk
Därför har den moral.
Ytlig moral misslyckas aldrig att vara moralisk
Därför har den ingen moral.
Sann moral ”agerar” inte
Och måste vara icke-existerande för att fungera.
Ytlig moral ”agerar”
Och måste vara tydligt för att fungera.
Sann godhet ”agerar”
Men måste vara icke-existerande för att fungera.
Sann Rättvisa ”agerar”
Men måste vara tydligt för att fungera.
Sann korrekthet ”agerar” och om du inte reagerar
Kommer de att rulla upp sina ärmar och hota dig.
Därför, när Tao är försvunnen kommer moralen
När moralen är försvunnen då är godheten där
När godheten är försvunnen då är Rättvisan där
Och när Rättvisan är försvunnen då är korrektheten där.
Nu är ”korrekthet” det yttre framträdandet för trohet och ärlighet
Och början på oreda.
Ockulta förmågor är bara blommor från Tao
Och början på dumhet.
Därför vistas Mästarna i verkligheten
Och inte i det ytliga.
Vila i frukten och inte i blomman.

XXXIX. Uniformarsi al fondamento

39

In principio questi ottenner l’Uno:
il Cielo l’ottenne e per esso fu puro,
la Terra l’ottenne e per esso fu tranquilla,
gli esseri sovrannaturali l’ottennero
e per esso furono potenti,
la valle l’ottenne e per esso fu ricolma,
le creature l’ottennero e per esso vissero,
principi e sovrani l’ottennero
e per esso furon retti nel governare il mondo.
Costoro ne furono resi perfetti.
Se il Cielo non fosse puro per esso
temerebbe di squarciarsi,
se la Terra non fosse tranquilla per esso
temerebbe di fendersi,
se gli esseri sovrannaturali non fossero potenti per esso
temerebbero d’annullarsi,
se la valle non fosse ricolma per esso
temerebbe d’inaridirsi,
se le creature non vivessero per esso
temerebbero di spegnersi,
se principi e sovrani non fossero nobili e alti per esso
temerebbero di cadere.
Il nobile ha per fondamento il vile,
l’alto ha per basamento il basso.
Perciò quando principi e sovrani chiamano sé stessi
l’orfano, lo scarso di virtù, l’incapace,
non è perché considerano lor fondamento il vile?
Ahimé, no!
Quando hai finito d’enumerare le parti del carro
ancor non hai il carro.
Non voler essere pregiato come giada
né spregiato come pietra.

De i det förgångna hade uppnått helhet:
Himmelen uppnĂĄr helhet med dess klarhet;
Jorden uppnĂĄr helhet med dess fasthet;
Själen uppnår helhet med dess förmåga till överskridande;
Dalgången uppnår helhet när den är fylld;
Myriader Saker uppnĂĄr helheten i liv;
Härskaren uppnår helhet i rätt ledning av människorna.
Om Himmelen saknade klarhet vore den delad;
Om jorden saknade fasthet skulle den flyga bort;
Om själen saknade förmåga till överskridande vore den utmattad;
Om dalgången saknade fullständighet vore den uttömd;
Om myriader saker saknade liv skulle de försvinna.
Om härskaren saknar ädelt sinne och höghet kommer han att vara satt på det hala.
Härav
Ädelt sinne har anspråkslöshet som sin rot
Det Höga har det Låga som sin bas.
Därför kallar kungar sig för ”de föräldralösa, de ödmjuka, de ovärdiga”.
Är inte detta att ta det låga som det grundläggande? Eller hur?
På detta vis du kan få till stånd en bra effekt utan att kämpa.
Önska dig inte sällsynta ädelstenar
Eller stora mängder sandkorn.

XL. Dove andare e che adoperare

40

Il tornare è il movimento del Tao,
la debolezza è quel che adopra il Tao.
Le diecimila creature che sono sotto il cielo
hanno vita dall’essere,
l’essere ha vita dal non-essere.

Återvändande är Tao`s rörelse.
Uppmjukning är dess funktion.
Alla saker i kosmos uppstĂĄr frĂĄn varandet.
Varandet kommer frĂĄn icke-varandet.

XLI. Equipara le diversita’

41

Quando il gran dotto apprende il Tao
lo pratica con tutte le sue forze,
quando il medio dotto apprende il Tao
or lo conserva ed or lo perde,
quando l’infimo dotto apprende il Tao
se ne fa grandi risate:
se non fosse deriso non sarebbe degno d’essere il Tao.
Perciò motti invalsi dicono:
illuminarsi nel Tao è come ottenebrarsi,
avanzare nel Tao è come regredire,
spianarsi nel Tao è come incavarsi,
la virtù somma è come valle,
il gran candore è come ignominia,
la virtù vasta è come insufficienza,
la virtù salda è come esser volgo,
la naturale genuinità è come sbiadimento,
il gran quadrato non ha angoli,
il gran vaso tardi si completa,
il gran suono è una sonorità insonora,
la grande immagine non ha forma.
Il Tao è nascosto e senza nome,
ma proprio perché è il Tao
ben impresta e completa.

När duktiga studenter hör talas om Tao
Strävar de efter att praktisera den.
När medelmåttiga studenter hör talas om Tao
Behåller de den ibland och ibland förlorar de den.
När underlägsna studenter hör talas om Tao
Börjar de gapskratta.
Men ”att inte skratta” är i sig själv inte tillräckligt för att kallas Tao, och därför är det sagt:
gnistrande Tao tycks mörk
Framsteg i Tao tycks se ut som tillbakagĂĄng.
Bestämma sig för Tao tycks kärvt.
Sann moral är som en dalgång.
Det rena tycks ödmjukt.
Innehållsrik moral tycks vara otillräcklig.
Etablerad moral tycks bedräglig.
Verklighetens ansikte tycks förändra sig.
Den stora rutan har inga hörn.
Stora möjligheter tar lång tid att genomföra.
Stort ljud är svårt att höra.
Bästa formen är otydlig.
Tao är gömd och anonym.
Detta är exakt varför Tao är bra för utveckling och fulländande.

XLII. Le trasformazioni del tao

42

Il Tao generò l’Uno,
l’Uno generò il Due,
il Due generò il Tre,
il Tre generò le diecimila creature.
Le creature voltano le spalle allo yin
e volgono il volto allo yang,
il ch’i infuso le rende armoniose.
Ciò che l’uomo detesta
è d’essere orfano, scarso di virtù, incapace,
eppur sovrani e duchi se ne fanno appellativi.
Perciò tra le creature
taluna diminuendosi s’accresce,
taluna accrescendosi si diminuisce.
Ciò che gli altri insegnano
anch’io l’insegno:
quelli che fan violenza non muoiono di morte
naturale.
Di questo farò l’avvio del mio insegnamento.

Tao producerar ett, ett producerar tvĂĄ.
TvĂĄ producera tre och tre producerar alla saker.
Alla saker underkastar sig yin och omfamnar yang.
De mjukar upp sin energi för att uppnå harmoni.
Folk hatar att tänka på sig själva som ”föräldralösa”, ”ödmjuka”, och ”ovärdiga”
Ändå kallar sig kungar för dessa namn.
Några förlorar och ändå vinner,
Andra vinner och ändå förlorar.
Det som lärs ut av människorna
Lär även jag ut:
”De starka väljer inte platsen för deras död”.
Jag betraktar detta som fadern till alltings lärande.

XLIII. Lo strumento universale

43

Ciò che v’è di più molle al mondo
assoggetta ciò che v’è di più duro al mondo,
quel che non ha esistenza
penetra lĂ  dove non sono interstizi.
Da questo so che v’è profitto nel non agire.
All’insegnamento non detto,
al profitto del non agire,
pochi di quelli che sono sotto il cielo arrivano.

Det mjukaste i världen
Kommer att övervinna det svåraste.
Icke-varande kan träda in där inget rum finns.
Därför känner jag till nyttan med icke fastklängande handling.
Det ordlösa lärandet och den icke fastklängande handlingen
Är sällsynt.

XLIV. Il fermo ammonimento

44

Tra fama e persona che è più caro?
Tra persona e beni che è più importante?
Tra acquistare e perdere che è più penoso?
Per questo
chi ardentemente brama certo assai sperpera,
chi molto accumula certo assai perde.
Chi sa accontentarsi non subisce oltraggio,
chi sa contenersi non corre pericolo
e può durare a lungo.

Vilket är kärast, ditt rykte eller ditt liv?
Vilket är störst, ditt liv eller dina ägodelar?
Vilket är mest smärtsamt, vinst eller förlust?
Därför betalar vi alltid ett stort pris för överdriven kärlek
Och lider djupt vid förlust av stor rikedom.
Att veta när det räcker, gör att du inte behöver bli förödmjukad.
Att veta när du ska sluta, gör att du inte riskerar för mycket
Och du klarar dig länge.

XLV. L’immensa virtu’

45

La grande completezza è come spezzettamento
che nell’uso non si rompe,
la grande pienezza è come vuotezza
che nell’uso non si esaurisce,
la grande dirittura è come sinuosità,
la grande abilità è come inettitudine,
la grande eloquenza è come balbettio.
l’agitazione finisce nell’algore,
la quiete finisce nel calore:
la pura quiete è la regola del mondo.

Stor fulländning tycks bristfällig, trots det fungerar det utan problem.
Stor fullständighet tycks tom, trots det fungerar det utan utmattning.
Det raka tycks krokigt,
Stor skicklighet tycks klumpig,
Stor vältalighet tycks stammande.
Upphetsning övervinner kyla, stillhet övervinner hetta.
Klarhet och stillhet ställer allting tillrätta.

XLVI. Esser parco nelle brame

46

Quando nel mondo vige il Tao
i cavalli veloci sono mandati a concimare i campi,
quando nel mondo non vige il Tao
i cavalli da battaglia vivono ai confini.
Colpa non v’è più grande
che secondar le brame,
sventura non v’è più grande
che non saper accontentarsi,
difetto non v’è più grande
che bramar d’acquistare.
Quei che conosce la contentezza dell’accontentarsi
sempre è contento.

När Tao tar överhanden i landet
Betar hästarna avspänt och befruktar jorden.
När det är brist på Tao i landet
Föds det upp krigshästar utanför staden.
Naturlig katastrof är inte så dåligt som att inte veta vad som är nog.
Förlust är inte så dåligt som att önska mer.
Därför är den mängd som kommer av att veta vad som är nog en evig tillräcklig mängd.

XLVII. Scrutare cio’ che e’ lontano

47

Senza uscir dalla porta
conosci il mondo,
senza guardar dalla finestra
scorgi la Via del Cielo.
PiĂą lungi te ne vai meno conosci.
Per questo il santo
non va dattorno eppur conosce,
non vede e piĂą discerne,
non agisce eppur completa.

Utan att gå utanför dörren, kan du veta allting,
Utan att titta ut genom fönstret, kan du veta Himmelens väg.
Ju längre du går, ju mindre vet du.
Den Vise förstår utan att gå igenom hela processen.
Hon är berömd utan att visa sig.
Hon är perfekt utan strävan.

XLVIII. Obliare la sapienza

48

Chi si dedica allo studio ogni dì aggiunge,
chi pratica il Tao ogni dì toglie,
toglie ed ancor toglie
fino ad arrivare al non agire:
quando non agisce nulla v’è che non sia fatto.
Quei che regge il mondo
sempre lo faccia senza imprendere,
se poi imprende
non è atto a reggere il mondo.

Vid studier uppnĂĄs nĂĄgot varje dag.
Att följa Tao, innebär att släppa taget om något varje dag.
Släpp taget och återigen, släpp taget.
Utöver det behöver ingenting annat göras.
Inte-göra, ingenting är kvar att ångra.
Du kan äga världen genom att aldrig manipulera den.
Oavsett hur mycket du manipulerar
Kan du aldrig äga världen.

XLIX. Confidare nella virtu’

49

Il santo non ha un cuore immutabile,
ha per cuore il cuore dei cento cognomi.
Per me è bene ciò che hanno di buono,
ed è bene anche ciò che hanno di non buono,
la virtĂą li rende buoni;
per me è sincerità ciò che hanno di sincero,
ed è sincerità anche ciò che hanno di non sin
cero,
la virtĂą li rende sinceri.
Il santo sta nel mondo tutto timoroso
e per il mondo rende promiscuo il suo cuore.
I cento cognomi in lui affiggono occhi e orecchi
e il santo li tratta come fanciulli.

Den Vise har inget fastlåst tänkande,
Hon tar andra människors tänkande som sitt eget.
Jag behandlar det goda som gott, jag behandlar även det onda som gott.
Detta är sann godhet.
Jag har förtroende för pålitlighet, jag har även förtroende för opålitlighet.
Detta är riktigt förtroende.
När den vise bor med folk, harmoniserar hon med dem
Och hemlighåller sina tankar för dem.
De visa behandlar dem som deras barn.

L. Tenere in pregio lavita

50

Uscire è vivere, entrare è morire.
Seguaci della vita sono tre su dieci,
seguaci della morte sono tre su dieci,
gli uomini che la vita
tramutano in disposizione alla morte
son pur essi tre su dieci.
Per qual motivo?
Perchè vivono l’intensità della vita.
Or io ho appreso che chi ben nutre la vita
va per deserti senza incontrar rinoceronti e tigri,
va tra gli eserciti senza indossar corazza e arme:
il rinoceronte non ha dove infilzare il corno,
la tigre non ha dove affondar l’artiglio,
il guerriero non ha dove immergere la spada.
Per qual motivo?
Perchè costui non ha disposizione alla morte.

Komma till liv och träda in i döden.
De vise ger upp sig själva för vad ögonblicket har att erbjuda
Han vet att han kommer att dö,
Och han har inget kvar att hĂĄlla fast vid:
Inga illusioner i sina tankar,
Inget motstĂĄnd i sin kropp.
Han tänker inte på sina handlingar;
De flyter ut från hans innersta kärna.
Han hĂĄller ingenting tillbaka,
Därför är han beredd att dö,
Som en man som är redo att sova
Efter en god dags arbete.