ĐĐ°ŃŃĐșĐŸ-ŃĐČДЎŃĐșĐ°Ń ĐșĐœĐžĐłĐ°-Đ±ĐžĐ»ĐžĐœĐłĐČĐ°
Piao Yu-suen
Swedish by Gordon Sandgren
1
1
Det Tao, som kan defineres, er ikke det absolutte Tao.
Det navn, som kan udtales, er ikke det evige navn.
Det, som er uden navn, er fader til himmel og jord.
Det, som kan nĂŠvnes, er moder til alle ting.
Den, som ikke sĂžger, kan se det skjulte.
Den, som sĂžger, ser kun det synlige.
Disse to ting udspringer af samme kilde, men er forskellige af navn.
Tilsammen udgĂžr de mĂžrket,
MĂžrke inden i mĂžrke.
Porten til alle gÄder.
Det Tao som kan observeras Àr inte det eviga Tao.
Det som kan namnges Àr inte det eviga namnet.
Det obeskrivliga Àr universums ursprung.
DÄ beskrivningar för första gÄngen kunde göras började allting.
DÀrför nÀr man Àr fri frÄn önskan ser man mysteriet
NÀr man önskar ser man manifestationer.
Dessa tvÄ Àr detsamma.
NÀr manifestationer framtrÀder ges olika namn.
Deras likhet Àr ett mysterium,
Mysterium inom mysteriet;
Dörren till varje djup.
2
2
Alle kan se, at det smukke er smukt, fordi der ogsÄ findes grimhed.
Alle ved, at det gode er godt, fordi der ogsÄ findes ondskab.
»At vÊre» og »ikke at vÊre» opstÄr pÄ samme tid.
Det svĂŠre og det lette definerer hinanden.
Det samme gĂžr langt og kort.
HĂžjt og lavt.
Lyd og stilhed.
Tid og rum.
Derfor gÄr den vise om uden at udrette noget og lÊrer uden ord.
Tingene kommer og gÄr uden ophÞr, de frembringer uden at besidde,
arbejder uden at krĂŠve lĂžn.
Arbejde udfĂžres og glemmes.
Derfor varer det evigt.
Alla i vÀrlden kÀnner igen det vackra som vackert.
HÀri ligger fröet till fulheten.
Alla kÀnner igen det goda som godhet.
HÀri ligger fröet till ondskan.
DÀrför
Varande och icke-varande skapar varandra.
SvÄrighet och lÀtthet fÄr till stÄnd varandra.
LÄng och kort avgrÀnsar varandra.
Hög och lÄg vilar pÄ varandra.
Ljud och röst harmoniserar varandra.
Fram och tillbaka följer varandra.
DÀrför befinner sig de visa i ett tillstÄnd av wu-wei (handling utan att klÀnga fast).
Och de utför den ordlösa undervisningen.
HÀri skapas myriader saker utan avgrÀnsning.
DÀrför utför de visa handlingar utan att behÀrska,
Handlar utan förvÀntningar
Och presterar utan att hÄlla fast i sina talanger.
Det Àr precis dÀrför hon inte behöver hÄlla fast i dem
Eftersom de aldrig lÀmnar henne.
3
3
Ved ikke at ophÞje dygtige folk undgÄr man diskussion.
Ved ikke at se efter ophidsende ting undgÄr man uro i hjertet.
Den vise hersker derfor ved at tĂžmme sindet og fylde maven,
ved at slÊkke pÄ ambitionerne og styrke knoglerne.
Hvis folk mangler kundskab og behov,
vil de snedige ikke prÞve at »forbedre» dem.
Hvis intet ĂŠndres, vil alt vĂŠre godt.
Om du inte smickrar den som Àr förtrÀfflig, kommer du att göra andra icke-stridslystna.
Om du inte vÀrdesÀtter sÀllsynta skatter, kommer du att hindra andra frÄn att stjÀla.
Om folk inte lÀngtar, kommer de inte vara upprörda.
DÀrför, nÀr de visa regerar,
Renar de folks medvetanden,
De fyller deras magar,
Gör deras ambitioner svagare och
StÀrker deras ben.
Om mÀnniskorna undervisas i att icke vara perfekta och utan lÀngtan
Kommer det att leda till att de intellektuella inte vÄgar lÀgga sig i.
Genom att göra wu-wei, kommer medgörligheten att finnas.
4
4
Tao er en tom beholder.
Det fyldes, men bliver aldrig fuldt.
Et uendeligt dyb, kilde til alle ting.
Det afrunder det skarpe, lĂžser det knyttede,
dÊmper det skinnende og gÄr i ét med stÞvet.
Skjult i dybet, men evigt til stede.
Jeg ved ikke, hvorfra det stammer.
Det er ĂŠldre end tiden.
Tao Àr sÄ vidstrÀckt att nÀr du anvÀnder den, kommer alltid nÄgonting att vara kvar.
SÄ djup Àr den!
Den tycks vara förfadern till alla myriader saker.
Den slöar det vassa
Löser upp knutor
Mjukar upp det skarpa ljuset
Förenar sig med det vardagliga.
Den Àr sÄ hel!
Den tycks vara evig.
Den Àr barn till jag-vet-inte-vem.
Och finns till före den ursprunglige Guden-i-höjden.
5
5
Himmel og jord kender ikke til forskelsbehandling.
De behandler alt og alle som legetĂžj.
Heller ikke den vise gĂžr forskel.
Han omfatter alt og alle med ĂŠrbĂždighed.
Rummet mellem himmel og jord er som en blĂŠsebĂŠlg.
Dens udseende skifter, men ikke formen.
Jo mere den bevĂŠger sig, jo mere udretter den.
Jo flere ord, man udgyder, jo mere taber man vejret.
Det er bedst at holde fast ved det centrale.
Naturen Àr varken god eller ond,
Den behandlar allt opartiskt.
Den vise Àr inte heller god eller ond,
Och han behandlar alla opartiskt.
Naturen Àr som en blÄsbÀlg:
Töm den, men den Àr inte förbrukad.
Krama den och mer kommer ut.
Den vise skaffar sig erfarenheter
Och han blir aldrig förbrukad.
6
6
Taos rige vĂŠld tĂžmmes aldrig.
Det er kvinden, urmoderen.
Hendes skjulte skĂžd er himlens og jordens port.
Det er som et slĂžr, der lige anes.
Brug det, det vil aldrig svigte!
Tao har blivit kallad den Stora Modern:
Tom men ÀndÄ outtömlig,
Den Àr moder till alla eviga ord.
Den Àr alltid nÀrvarande i dig.
Du kan anvÀnda den hur du vill.
7
7
Himmel og jord er evige.
Hvorfor er himmel og jord evige?
De er ufĂždte, derfor lever de evigt.
Den vise holder sig tilbage og kommer sÄledes i fÞrste rÊkke.
Han tager ikke hensyn til sig selv og bliver derfor Ă©t med andre.
Fordi han er uden personlige interesser, nÄr han mÄlet uden modstand.
Tao varar för alltid.
Orsaken till att Tao varar för alltid
Ăr att den aldrig Ă€r född.
DÀrför kan den inte dö.
Den vise placerar sig sjÀlv sist men finner sig vara först.
Han ignorerar sin lÀngtan och upptÀcker sig vara nöjd.
Han blir fullÀndad genom att vara i Tao.
8
8
Det hĂžjeste gode er som vand.
Vand giver liv til alt og sĂžger dog ikke opad.
Det udfylder de lave steder, som mennesker undgÄr.
Derfor er det som Tao.
I din bolig, hold dig ved jorden.
I dine tanker, trĂŠng dybt ind i sindet.
I samvĂŠr, vĂŠr venlig og mild.
I tale, vĂŠr oprigtig.
I afgĂžrelser, vĂŠr retfĂŠrdig.
i forretninger, vĂŠr dygtig.
I handling â afvent det rette Ăžjeblik.
Den, der ikke gÄr imod, undgÄr modgang.
Den högsta godheten Àr som vatten.
Vatten ger nÀring till allt utan att kÀmpa.
ĂndĂ„ vistas det pĂ„ platser som mĂ€nniskor hatar.
DÀrför den Àr som Tao.
Som bostad, Àr jorden bra.
För medvetandet Àr djupet bra.
Ge utan att vara partisk.
Det goda talet frodas i Àrlighet.
I ledande position, Àr sjÀlvkontroll bra.
I affÀrer Àr skicklighet bra.
Om du inte gör dig till, kommer du inte att bli tillrÀttavisad.
9
9
Det er bedre at stoppe, fĂžr buen er helt spĂŠndt.
SkĂŠrpes bladet for ofte, bliver det lettere slĂžvt.
Et lager af guld og jade kan ingen bevogte.
SĂžg rigdom og hĂŠder, og ulykke vil fĂžlge.
TrÊk dig tilbage, nÄr arbejdet er udfÞrt.
SÄledes gÞr stjernerne og planeterne pÄ himlen.
Att vÀnta tills allt Àr mÀttat Àr inte sÄ bra som att sluta i god tid.
Ett vÀldigt skarpt slipat svÀrd varar inte sÄ lÀnge.
En rum fyllt med guld och juveler kan inte helt skyddas.
Att skryta om ditt vÀlstÄnd och dina förtjÀnster fÄr dig pÄ fall.
Efter fullgjort arbete, dra dig tillbaka.
Detta Àr harmonins vÀg.
10
10
Ved at gÄ op i universet, kan du da undgÄ oplÞsning?
Ved at vĂŠre fuldt bevidst og helt optaget, kan du da blive som et lille barn?
Ved at rense og lutre sindets dyb, kan du da blive fri for fejl?
NÄr du elsker og leder folket, kan du da undgÄ at Êndre naturen?
NĂ„r himlens porte Ă„bnes og lukkes, kan du da indtage en kvindes stilling?
Ved at opfatte og vĂŠre for alle ting, kan du da undlade at gĂžre noget?
At skabe og fostre,
at frembringe uden at erhverve,
at arbejde uden at forlange lĂžn,
at have indflydelse uden at bruge magt,
det er at leve i overensstemmelse med livets inderste hemmelighed.
Lugna ner din oroade sjÀl och hÄll dig till enheten:
Kan du undvika separation?
Fokusera pÄ avspÀnning:
Kan du vara som ett spÀdbarn?
NÀr det gÀller att öka din insikt:
Kan du fÄ bort dina blockeringar?
Ălska dina medmĂ€nniskor och regera staten:
Kan du undvika över-manipulation?
NÀr det gÀller att öppna eller stÀnga livsflödet:
Kan du tillÄta den kvinnliga energin?
Att upplysa hela universum:
Kan du vara fri frÄn förnuft?
Ge gÀrna nÀring Ät förnuftet.
AnvÀnd det men hÄll inte fast vid det.
Handla utan att förvÀnta dig nÄgot.
UtmÀrk dig, men ta inte betalt.
Detta Àr den Mystiska Moralen.
11
11
Tredive eger forenes i hjulets nav;
det er hullet i navet, der gĂžr hjulet nyttigt.
Man former et kar af ler;
det er tomrummet indeni, der gĂžr det nyttigt.
Man hugger dĂžre og vinduer til et hus;
det er hullerne, der gĂžr det nyttigt.
Udbytte fÄr man altsÄ af det, som er der,
nytte af det, som ikke er der.
Trettio ekrar möts i hjulnavet.
Det Àr pÄ grund av vad som inte finns i navets centrum som gör att kÀrran Àr anvÀndbar.
Lera formas till ett kÀrl.
Det Àr pÄ grund av tomheten i kÀrlet som gör att det Àr anvÀndbart.
SÄga ut dörrar och fönster för att göra ett rum.
Det Àr pÄ grund av dessa öppningar som rummet Àr anvÀndbart.
DÀrför, det nÀrvarande anvÀnds för avkastning.
Men det Àr i frÄnvaron som anvÀndbarheten finns.
12
12
Farverne blĂŠnder Ăžjet.
Tonerne dĂžver Ăžret.
Smagsstofferne fordĂŠrver gaflen.
VĂŠddelĂžb og jagt gĂžr sindet vildt.
Kostbarheder leder et menneske pÄ vildspor.
Derfor ledes den vise af sindet, ikke af synet.
Han slipper dette og fastholder hint.
De fem fÀrgerna förblindar vÄra ögon.
De fem tonerna gör vÄra öron döva.
De fem aromerna förvirrar vÄr smaklökar.
Kapplöpning och jakt avtrubbar.
Att Àga sÀllsynta skatter föder ett skadligt beteende.
DÀrför beaktar den vise sitt centrum, och inte sina sinnen.
Han kan slÀppa sinnena och vÀljer sitt centrum.
13
13
Find dig villigt i det uundgÄelige.
Find dig i det nĂždvendige som menneskets lod.
Hvad menes med at âfinde sig villigt i det uundgĂ„eligeâ?
Find dig i at vĂŠre uden betydning.
VĂŠr ligeglad med tab og gevinst.
Det kaldes at âfinde sig villigt i det uundgĂ„eligeâ.
Hvad menes med at âfinde sig i det nĂždvendige som menneskets lodâ?
Det nĂždvendige er et udslag af kroppens eksistens.
Uden krop, hvordan skulle man da kunne fĂžle det nĂždvendige?
Overgiv dig villigt.
SĂ„ kan du sĂŠttes til at styre universet.
Elsk verden som dit eget indre,
sÄ kan du tillidsfuldt drage omsorg for alt.
Acceptera en förnedring som en överraskning.
VÀrdera en stor olycka som du vÀrderar ditt eget sjÀlv.
Vad menar jag med âAcceptera en förnedring som en överraskningâ?
NÀr du Àr ödmjuk
Ăr insikten en överraskning
Och sÄ Àr förlusten.
Det Ă€r dĂ€rför jag sĂ€ger, âAcceptera en förnedring som en överraskning.â
Vad menar jag med âVĂ€rdera stor olycka som du vĂ€rderar ditt eget sjĂ€lv â?
Om jag inte har nÄgot sjÀlv, hur kunde jag dÄ uppleva olycka?
DÀrför, om du ger ditt liv som ett bidrag till vÀrlden,
Kan du lita pÄ vÀrlden.
Om du Àlskar att ge dig sjÀlv pÄ detta vis,
DÄ kan du vara anförtrodd Ät vÀrlden.
14
14
Se! Det kan ikke ses â det er uden form.
Lyt! Det kan ikke hĂžres â det er lydlĂžst.
Grib! Det kan ikke fattes â det er ubegribeligt.
Disse tre foreteelser kan ikke afgrĂŠnses,
derfor forenes de som udtryk for det ene.
Oppefra er det ikke klart.
Nedefra er det ikke dunkelt.
En ubrudt trÄd, som ikke kan beskrives.
Det vender tilbage til det, som ikke er.
Det er formen for det formlĂžse, en Ă„benbaring at det, som ikke kan Ă„benbares,
det kaldes uendeligt og ufatteligt.
NĂ„r vi mĂžder det, er det uden begyndelse.
NĂ„r vi fĂžlger det, er det uden ende.
FĂžlg det urgamle Tao.
BevĂŠg dig i overensstemmelse med det vĂŠrende.
At kende den gamle begyndelse er Taos vĂŠsen.
Leta efter det, det kan inte ses.
Det heter det avlÀgsna.
Lyssna pÄ det, den kan inte höras.
Den heter det sÀllsynta.
StrÀck dig efter det, det kan inte fÄs.
Det heter det obestÀmbara.
Dessa tre ytterligheter kan inte begripas.
DÀrför kan de sammanfogas till ett.
Dess topp Àr inte ljus;
Dess botten Àr inte mörk;
Det existerar oupphörligt, det kan inte namnges och det ÄtervÀnder till ingenting.
SÄlunda kallas det den formlösa formen,
Bilden av ingenting.
Detta kallas det mest fördunklade.
GÄ den till mötes, men du kan inte se dess ansikte.
Följ den, men du kan inte se dess rygg.
Fokusera pÄ den urÄldriga Tao
SÄ kan du förestÀlla dig den innevarande existensen
Och var medveten om vÄr urtids-början.
Detta har kallats Tao, begynnelsens trÄd.
15
15
De gamle mestre var Ändrige, gÄdefulde, dybsindige, fintfÞlende.
Dybden at deres kundskab kan ikke loddes.
Fordi den var uden bund.
Derfor vil jeg forsĂžge at skildre dem.
De var forsigtige som den, der ved vintertid krydser en flod.
De var ÄrvÄgne som den, der er pÄ vagt mod fare.
De var opmÊrksomme som gÊsten pÄ besÞg.
De var eftergivende som isen, der er ved at smelte.
De var simple som utilhugget ved.
De var hule som huler.
De var uigennemsigtige som dyndet vand.
Hvem kan vente roligt, til dyndet synker til bunds?
Hvem kan vente roligt, indtil uroen opstÄr?
De, der fĂžlger Tao, sĂžger ikke opfyldelse.
De, der ikke sĂžger opfyldelse, drives ikke af behov for forandring.
De gamla taoistiska mÀstarna
Hade subtila, fantastiska och mystiska genomslagskrafter
Ett djup som man inte kan fÄ kunskap om.
Det Àr för att de Àr omöjliga att fÄ kunskap om
Som vi Àr tvingade att lÀgga mÀrke till deras framtrÀdande.
Tvekande, som en som ska gÄ över en isbelagd flod.
Beredd, som en som Àr rÀdd för alla grannar runt ikring.
VÀrdig, som en gÀst.
Lös, som is som hÄller pÄ att smÀlta.
RÀttfram, som en trÀplanka.
Ăppen, som en dalgĂ„ng.
Mörk, som dyigt vatten.
Vem kan vara förvirrad, och anvÀnda klarhet för att gradvis bli upplyst?
Vem kan vara lugn, och anvÀnda oupphörlig tillÀmpning för eventuell framgÄng?
Den som hÄller sig till denna vÀg ber inte om fullbordan.
DÀrför att han inte ber om fullbordan
Kan han bli splittrad
Och handla utan att fÄ en vinst.
16
16
TÞm dig selv for alt, sÄ vil sindet finde fred.
Alle ting opstÄr og forgÄr, og selvet ser, hvordan de vender tilbage.
De vokser og blomstrer og vender tilbage til deres rod.
Den, der vender tilbage til sin rod, finder fred.
Det er naturens mÄl.
Naturen ĂŠndrer ikke retning.
At kende det evige er at have indsigt.
Ikke at kende det evige fĂžrer til ulykke.
At kende det evige gĂžr sindet Ă„bent.
Et Ă„bent sind gĂžr hjertet Ă„bent.
Med Ă„bent hjerte vil man handle som en konge.
Som konge vil man nÄ det guddommelige.
Som guddommelig er man Ă©t med Tao.
Den, der er Ă©t med Tao, er evig.
Og selv om legemet oplĂžses,
vil Tao aldrig forgÄ.
Ă
stadkom tomheten till sin ytterlighet.
BehÄll stillheten hel.
Myriader saker agerar i samstÀmmighet.
DÀrför iakttager jag deras ÄtergÄng.
Allt blomstrar och ÄtervÀnder sedan till sin rot.
Ă
tervÀndandet till roten heter tystnad.
Tystnad heter ÄtervÀndande till liv.
Ă
tervÀnda till liv heter konstant.
Att kÀnna till denna konstant heter upplysning.
Att handla godtyckligt utan att kÀnna till konstanten Àr skadligt.
Att kÀnna till konstanten Àr mottaglighet, vilken Àr opartisk.
Opartiskhet Àr kungavÀrdighet.
KungavÀrdighet Àr Himmelen.
Himmelen Àr Tao
Tao Àr evig.
FastÀn du förlorar din kropp, dör du inte.
17
17
Det allerhĂžjestes eksistens anes nĂŠppe af mennesker.
Det nĂŠsthĂžjeste er det, de kender og elsker.
Derunder findes det, som frygtes.
Lavest stÄr det, der foragtes.
Den, der ikke viser tillid, vil man ikke stole pÄ.
NĂ„r handlinger udfĂžres uden unĂždig opmĂŠrksomhed,
vil folket sige: âVi gjorde det!â
FrÄn antiken och framÄt har de kÀnt till och tillÀgnat sig Tao.
De som kom dÀrefter Àlskade och prisade den.
NÀsta var skrÀckslagna för den.
Och dÀrefter föraktade de den.
Om du Àr i avsaknad av Àrlighet kommer ingen att tro dig.
Hon Àr sÄ omsorgsfull med sina Àlskade ord!
NÀr hennes arbete Àr fullstÀndigt och hennes arbete Àr klart,
DĂ„ sĂ€ger alla: âVi gjorde det!â
18
18
NĂ„r det store Tao glemmes, opstĂ„r ânĂŠstekĂŠrlighedâ og âpligtâ.
NĂ„r klogskab og intelligens dukker frem, begynder det store hykleri.
NĂ„r slĂŠgtens sammenhold svĂŠkkes,
opstĂ„r âsĂžnlig hengivenhedâ og âforĂŠldrekĂŠrlighedâ.
NĂ„r landet er i oplĂžsning og kaos, trĂŠder âtrofaste tjenereâ frem.
NÀr det stora Tao försvinner
DÄ uppstÄr plikt och rÀttvisetÀnkande.
NÀr intelligensen Àr manifesterad
DÄ visar sig bedrÀgeriet.
NÀr relationerna inte Àr i harmoni
DĂ„ kommer fromheten.
NÀr landet Àr i kaos
DÄ framtrÀder lojala ministrar.
19
19
Opgiv begavelse, lad klogskab fare.
Det vil vĂŠre hundrede gange bedre for alle.
Giv afkald pĂ„ ânĂŠstekĂŠrlighedâ og âpligtâ,
sÄ vil alle atter fÞle sig ansvarlige for alle.
Opgiv ambitioner, giv afkald pÄ udbytte, sÄ vil rÞvere og tyve forsvinde.
Det er ikke tilstrĂŠkkeligt med ydre former.
Det er vigtigere at se det ĂŠgte,
at leve i overensstemmelse med sin natur,
at opgive tanken pÄ sig selv
og holde begĂŠret i tĂžmme.
Gör er av med âhelighetâ och överge âduktighetâ och mĂ€nniskorna kommer att ha nytta av det hundrafalt.
Bli av med âmoralâ och överge ârĂ€ttvisaâ och mĂ€nniskorna kommer att Ă„tervĂ€nda till att göra bra saker.
Bli av med duktigheten och överge förtjÀnsten, och tjuvar och gangster kommer inte att finnas mer.
DÄ ovanstÄende Àr endast ord, Àr de inte tillrÀckligt.
DÀrför behöver det vara nÄgonting som inkluderar dem alla.
Se pÄ ursprunget och ha en icke-differentierad hÄllning.
Minska sjÀlviskheten och minska pÄ lÀngtan.
20
20
Afskaf al lĂŠrdom, og du vil vĂŠre fri for bekymringer.
Er der forskel pÄ ja og nej?
Er der forskel pÄ godt og ondt?
Skal jeg respektere, hvad andre respekterer?
Det er tÄbeligt!
Nogle er optaget af den store offerfest.
Om forÄret gÄr nogle tur i parken og kravler op i tÄrnet.
Jeg alene driver omkring uden at vide, hvor jeg er.
Jeg er som et lille barn, der endnu ikke kan smile.
Jeg alene er uden noget hjem.
Andre har mere, end de behĂžver; jeg alene har intet.
Hvor tÄbelig er jeg ikke!
Hvor enfoldig!
Andre glimrer ved klĂžgt, jeg alene lever formĂžrkelse.
Andre er vÄgne og dygtige, jeg alene er slÞv og dum.
Jeg er som havet, jeg bÞlges af sted, uden mÄl og med, som den rastlÞse vind.
Andre har noget at udrette, jeg alene er ubrugelig og til besvĂŠr.
Jeg alene er ikke som de andre, fordi jeg ĂŠrer og nĂŠres af den store moder.
Bli av med kravet att âlĂ€raâ och âoroâ kommer att försvinna.
Hur stor skillnad Ă€r det mellan âjaâ och ânejâ?
Hur lĂ„ngt ifrĂ„n varandra Ă€r âgodâ och âondâ?
Dock vad mÀnniskorna fruktar kan inte ÄsidosÀttas.
Jag Àr splittrad, och har aldrig varit i det behagliga centrum.
Alla mÀnniskor uppskattar sig sjÀlva, som om de Àr pÄ fest.
Jag förblir ensam, har inte Ànnu visat mig.
Som ett spÀdbarn som Ànnu inte har skrattat.
Trött, som en förtvivlad som inget hem har att ÄtervÀnda till.
Alla mÀnniskor uppskattar det speciella
Men jag har lÀmnat allting bakom mig.
Jag Àr okunnig om andras tankar.
SÄ trÄkigt!
Medan de flesta Àr klartÀnkta och glada, Àr jag ensam oansenlig.
De flesta vet allting.
För mig verkar allt som i ett dunkel.
SĂ„ trist!
Som havet.
BlÄser bara runt!
Det tycks inte finnas nÄgon plats att vila pÄ.
Alla har ett mÄl i sikte.
Jag Àr som en okunnig bondlurk.
Jag Àr inte som andra folk.
Jag vill bli uppfödd av Modern.
21
21
Den stĂžrste dyd er at fĂžlge Tao og kun Tao.
Tao er urĂžrligt og uransageligt.
Det er urĂžrligt og uransageligt, og dog rummer det forbilleder til alt.
Det er urĂžrligt og uransageligt, og dog rummer det alle former.
Det er dybt og dunkelt, og dog indeholder det det vĂŠsentlige.
Dette vĂŠsentlige er virkeligt, det svigter aldrig.
Fra begyndelsen og til nu har dets navn levet.
Hele universet kan udledes at dette.
Hvorledes ved jeg, det er ophav til alt?
PĂ„ grund af Tao!
Den stora moralens form Àr nÄgonting som bara Tao kan följa.
Tao som en âsakâ Ă€r bara vag och otydlig.
Hur otydlig! Hur vag! Formen Àr inne i den.
Hur vag! Hur otydlig! Det finns saker i Tao.
Hur djup! Hur mörk! I Tao Àr naturen.
Naturen Àr sÄ verklig - i det avseendet Àr det en övertygelse.
FrÄn nutid till antiken har dess namn alltid funnits med, sÄ vi kan undersöka allt ursprung.
Hur vet jag formen pÄ allt ursprung?
22
22
VĂŠr ufuldkommen, og du kan blive fuldkommen.
VÊr krum, og du er pÄ rette vej.
VĂŠr tom, og du kan blive fyldt.
VĂŠr slidt, og du kan blive fornyet.
Hav lidet, og du kan fÄ meget.
Hav meget, og du vil blive bedraget.
Derfor holder den vise sig til det ene og bliver et forbillede for alle.
Han er ikke prangende, derfor lĂŠgger man mĂŠrke til ham.
Han er ikke selvoptaget, derfor udmĂŠrker han sig.
Han praler ikke, derfor respekteres han.
Han er ikke hovmodig, derfor rager han frem.
Han strides ikke med andre, derfor strides ingen med ham.
Derfor sagde de gamle:
Kun det ufuldkomne kan blive fuld kom ment.
Er det et tomt ord?
VĂŠr i sandhed fuldkommen, og alle ting vil komme til dig.
Det ofullstÀndiga Àr fullstÀndigt.
Det krokiga Àr rÀtat.
UppnÄendet Àr dÀr det finns lite.
DÀr det Àr mycket, dÀr Àr förvirring.
DÀrför hÄller de visa fast vid det som Àr ett och blir dÀrmed modell för allt.
Hon visar sig inte sjÀlv, och Àr dÀrför tydlig.
Hon försÀkrar sig inte, och Àr dÀrför erkÀnd.
Hon skryter inte och har dÀrför meriter.
Hon Àr inte stolt och Àr dÀrför framgÄngsrik.
Det Àr för att hon inte strider som ingen kan strida med henne.
Hur kunde de gamla sĂ€ga, âDet ofullstĂ€ndiga Ă€r fullstĂ€ndigtâ inte var det tomt prat?
Tro pÄ det fullstÀndiga och ÄtervÀnd till det.
23
23
Det er naturligt kun at sige lidt.
En hvirvelstorm vil ikke vare ved til nĂŠste dag,
et skybrud vil ikke vare dagen ud.
Det er himlen og jorden, der frembringer disse ting.
Og hvis himlen og jorden ikke kan blive ved,
hvordan skulle det da vĂŠre muligt for et menneske?
Den, som fĂžlger Tao, er Ă©t med Tao.
Den, som er dydig, bliver Ă©t med dyden.
Den, som farer vild, fĂžler sig fortabt.
Den, som er Ă©t med Tao, vil Tao fylde med glĂŠde.
Den, som er Ă©t med dyden, hos ham vil dyden tage varigt ophold.
Den, som er ét med vildfarelsen, vil vildfarelsen yderligere lede pÄ vildspor.
Den, som ikke viser tilstrĂŠkkelig troskab, vil ikke mĂžde tillid.
Att tala lite Àr naturligt.
DÀrför blÄser en storm inte hela morgonen
Inte heller hÀllregnar det en hel dag.
Vem gör dessa saker? Himmelen och Jorden.
Om inte ens Himmelen och Jorden kan framtvinga perfekt kontinuitet
Hur kan dÄ folk förvÀnta sig det?
DÀrför gÄr det att balansera sina handlingar med hjÀlp av Tao.
Om du Àr ense med Tao blir du ett med Tao.
Om du Àr ense med moralen blir du ett med den.
Om du Àr ense med förlusten blir du ett med den.
Tao accepterar gÀrna denna samstÀmmighet.
Moralen accepterar gÀrna denna enighet.
Förlusten accepterar gÀrna Àven samstÀmmigheten.
Om du Àr opÄlitlig, kommer folk inte att ha förtroende för dig.
24
24
Den, som stÄr pÄ tÊerne, kan ikke holde balancen.
Den, som gÄr med skrÊvende ben, kan ikke komme frem.
Den, som fĂžrer sig frem, vil ikke blive oplyst.
Den selvretfĂŠrdige vil ikke blive respekteret.
Den, som praler, udretter intet.
Den, som maser sig frem, er ikke fremtrĂŠdende.
IfĂžlge dem, der fĂžlger Tao, er disse âoverflĂždig fĂžde og unĂždvendig bagageâ.
De bringer ikke lykke.
Derfor undgÄs de af dem, der fÞlger Tao.
Om du stÄr pÄ tÄ, Àr du ostadig.
Bredbent kan du inte gÄ.
Om du anstrÀnger dig för att synas, kommer du inte att synas.
Om du hÀvdar dig, kommer du inte att skina.
Om du skryter, kommer du inte att ha nÄgra meriter.
Om du framhÀver dig sjÀlv, kommer du inte att nÄ framgÄng.
De som hÄller sig till Tao kallar detta
Ăverbliven mat och bortkastad handling
Och alla ogillar dem.
DÀrför gillar en Taoist inte detta.
25
25
Noget forunderligt fortĂŠttede sig,
fĂždt fĂžr himmel og jord,
i stilheden og det tomme rum,
eksisterende af sig selv og uforanderligt,
til stede overalt og i bevĂŠgelse.
Det mÄ anses for moder til universet.
Jeg kender ikke dets navn.
Jeg kalder det Tao.
Af mangel pÄ et bedre ord kalder jeg det uendeligt.
Da det er uendeligt, er det konstant i bĂžlgende bevĂŠgelse.
Det bĂžlger bort i det uendelige, og bĂžlgebevĂŠgelsen vender tilbage.
Derfor sagde de gamle:
Tao er mĂŠgtigt,
himlen er mĂŠgtig,
jorden er mĂŠgtig,
kongen er ogsÄ mÊgtig.
Disse er universets fire store magter, og kongen er en af dem.
Menneskets lov er jorden,
jordens lov er himlen,
himlens lov er Tao.
Taos lov er Tao.
DÀr var nÄgonting formlöst och perfekt
före universum blev till.
SÄ tyst och öde! Ensamt. OförÀnderligt.
Evigt nÀrvarande.
Det Àr universums Moder.
I brist pÄ bÀttre namn kallar jag det Tao.
NĂ€r jag tvingas att kategorisera det, kallar jag det âstortâ.
Det genomsyrar allt pÄ insidan och utsidan, och det
Ă
tervÀnder till alltings ursprung.
Tao Àr bra, Himmelen Àr bra, jorden Àr bra
Och mÀnskligheten Àr bra.
Inom vÄrt rike finns fyra storheter och mÀnskan Àr en av dem.
MÀnskan följer jorden.
Jorden följer Himmelen.
Himmelen följer Tao
Tao följer bara sig sjÀlv.
26
26
Det tunge er roden til det lette, stilheden roden til bevĂŠgelse.
Derfor slipper den vise under sin rejse aldrig synet af det, han selv medbringer.
Selv om der er smukke ting at kaste blikket pÄ, forbliver han uberÞrt og rolig.
Hvorfor skulle en herre over mange vogne rive sig lĂžs fra sin plads i den store helhed?
Ved at rive sig lÞs blive man rodlÞs, ved at vÊre utÄlmodig mister man sin faste plads
Kraften Àr ljusets rot.
Det orörliga Àr kÀllan till all rörelse.
DÀrför reser de visa alla dagar
utan att lÀmna sitt hem.
FastÀn det finns spektakel att se passerar han med lÀtthet.
Varför skall en ledare fladdra runt som en dÄre?
Hur kan en ledare för en stor stat vara sÄ intresserad av sig sjÀlv
Att han ignorerar mÀnniskorna?
Om du tar lÀtt pÄ dem kommer du att förlora din rötter.
Om du Àr instabil, kommer du att förlora ditt ledarskap.
27
27
En god vandrer efterlader ingen spor.
En god taler gentager ikke sig selv.
En god regner behĂžver ingen tabeller.
En god dÞr behÞver ingen lÄs, alligevel kan ingen Äbne den.
En god binding behĂžver ingen knuder, alligevel kan ingen lĂžse den op.
SĂ„ledes tager den vise vare om sine medmennesker.
Han lader ingen i stikken.
Han drager omsorg for alt og alle og undlader intet.
Hvad er en god mand?
En dÄrlig mands lÊrer.
Hvad er en dÄrlig mand?
En god mands ansvar.
Hvis lĂŠreren ikke respekteres, og eleven ikke tilgodeses,
vil forblindelse opstÄ, hvor viis du end er.
Dette er mysteriets kerne.
En god vÀgfarare lÀmnar inga spÄr.
Bra tal saknar smÄaktig kritik.
En god matematiker behöver ingen rÀknare.
En ordentligt stÀngd dörr kommer att förbli stÀngd utan en regel.
Skickligt fastsÀttande kommer att förbli fast utan band.
Det Àr pÄ detta sÀtt som de visa alltid Àr skickliga i att upplyfta folket.
DÀrför överger hon inte nÄgon.
Hon Àr alltid skicklig i att hjÀlpa
DÀrför ger hon inte upp nÄgot.
Detta kallas âförverkligande genom hennes upplysningâ.
HÀrav följer att de som Àr bra Àr lÀrare lÀr dem som
inte-Àr-sÄ-bra.
Och de som inte-Àr-sÄ-bra Àr de godas jobb.
VÀrdera inte din lÀrare eller Àlska inte dina studenter:
Ăven om du Ă€r elegant, kan du ha allvarliga fel.
Detta kallas Viktig Subtilitet.
28
28
Glem ikke manddommens styrke, men bevar dog kvindens blidhed!
SĂ„ vil du blive som en flod, hvori alt strĂžmmer.
Den, der bliver som en altomfattende strĂžm, bliver uadskillelig fra den evige dyd.
Kend det lyse, men forbliv i mĂžrke!
SĂ„ vil du blive et forbillede for verden.
Den, der er et forbillede for verden, altid urokkelig og fast,
vender tilbage til det oprindelige.
Kend ĂŠrens tegn, men forbliv beskeden!
Da vil du blive som en dal, der rummer alt.
Som en dal, der rummer alt, altid fast og uudtĂžmmelig,
vil du vende tilbage til naturens form.
NĂ„r den naturlige form bearbejdes, bliver den brugbar.
NĂ„r den vise bruger den, bliver han fĂžrer for alle.
Derfor sagde de gamle: En stor trĂŠskĂŠrer skĂŠrer kun lidet.
Var medveten om det manliga och var trogen det kvinnliga.
Var som en dalgÄng för alla.
NÀr du Àr en dalgÄng för alla
Ă€r du alltid bra
Och du har ÄtervÀnt till oskuldsfullhet.
KĂ€nn till det Vita, var trogen det Svarta
Var en modell för alla.
NÀr du Àr en modell för alla
Ăr du alltid bra och fri frĂ„n fel
Och du ÄtervÀnder till grÀnslöshet.
KĂ€nn till Ăran och var trogen mot Förnedring
Var en dalgÄng för alla.
NÀr du hÄller dig till detta Àr du fullstÀndig
Och du Ă„tervĂ€nder till ett tillstĂ„nd av âobearbetat stenblockâ.
Blocket Àr hugget av verktyg.
De visa anvÀnder dem för att utföra uppgifterna.
DÀrför skÀr inte de bra skrÀddarna bort nÄgot.
29
29
Tror du, at man kan vinde herredĂžmmet over universet ved at forbedre det?
Jeg tror ikke, det lader sig gĂžre.
Universet er helligt.
Man kan ikke forbedre det.
Hvis man prĂžver at ĂŠndre det, vil man ĂždelĂŠgge det.
Hvis man prÞver at fÄ hold pÄ det, vil man tabe det
For snart gÄr det frem, snart tilbage; snart blÊser det varmt, snart koldt; snart bliver man styrket, snart svÊkket.
Snart gÄr det op, snart ned.
Derfor undgÄr den vise udskejelser, Þdselhed og selvhÊvdelse.
Om du vill styra vÀrlden
Kan jag förutse att du inte kommer att lyckas.
VÀrlden Àr ett andligt fartyg, som inte kan kontrolleras.
Manipulatörer rör bara till saker.
Roffare förlorar sitt. DÀrför:
Ibland leder du
Ibland följer du
Ibland har du svÄrt att andas
Ibland andas du lÀtt
Ibland Àr du stark
Ibland Àr du svag
Ibland förstör du
Och ibland blir du förstörd.
HÀrav undviker de visa omÄttlighet
De undviker storslagenhet
De undviker arrogans.
30
30
NÄr du rÄder en konge efter Taos principper,
rÄd ham da ikke til at bruge magt mod universet.
Det vil kun fremkalde modstand.
Torne og tidsler vokser frem, hvor hĂŠre er draget forbi.
Hunger-Ă„r fĂžlger efter hĂŠrtog.
GÞr kun, hvad der mÄ gÞres.
Udnyt ikke overmagt.
OpnÄ resultater, men pral ikke af dem.
OpnÄ resultater, men triumfér ikke.
OpnÄ resultater, men vÊr ikke stolt.
OpnÄ resultater, fordi det er naturens lov.
OpnÄ resultater, men uden vold.
Voldsom kraft efterfÞlges af mangel pÄ styrke.
Det er ikke Taos vej.
Det, som gÄr imod Tao, dÞr snart.
Om du anvÀnde Tao som en princip för att styra
Skulle du inte styra mÀnniskorna med militÀr makt.
Det man sÄr fÄr man skörda.
DÀr generaler har slagit lÀger
DÀr vÀxer törne och taggiga buskar.
I kölvattnet frÄn en stor armé
Kommer Är av hungersnöd.
Om du vet vad du gör
Kommer du att göra vad som Àr nödvÀndigt och sedan vara nöjd.
Utför men skryt inte
Utför utan att visa
Utför utan arrogans
Utför utan att styra
Utföra utan att tvinga.
NĂ€r saker utsmyckas minskar de.
Detta kallas icke-Tao
icke-Tao Àr kortlivad.
31
31
Gode vÄben er kilde til frygt, de afskys af alle.
Derfor vil den, der fĂžlger Tao, aldrig bruge dem.
Den vise foretrĂŠkker den venstre side, krigeren foretrĂŠkker den hĂžjre.
For vÄben er ulykkens redskaber.
Den vise bruger dem ikke, nÄr det er nÞdvendigt.
Hans stĂžrste Ăžnske er at bringe fred og ro,
og han har ingen glĂŠde af at sejre i krig.
Den, der glÊder sig over sejr i krig, glÊder sig over drab pÄ mennesker.
Og den, der glÊder sig over drab pÄ mennesker, kan ikke nÄ sit hÞjeste mÄl.
Ved lykkelige lejligheder er hĂŠderspladsen til venstre, i sĂžrgelige tider til hĂžjre.
I hÊren stÄr den nÊstkommanderende pÄ venstre flÞj, hÊrfÞreren pÄ hÞjre.
Dette viser, at krig arrangeres som en begravelse.
NĂ„r mange mennesker er blevet drĂŠbt, sĂžmmer sig sorg og bitter medynk.
Derfor mÄ en sejr afvikles pÄ samme mÄde som en begravelse.
Skarpa vapen Àr olycksbÄdande instrument.
Alla hatar dem.
DÀrför gillar inte Tao-mÀnniskan dem.
I gentlemannens inrikes-affÀrer
Àr hedersvaktens stÀllning till vÀnster.
I militÀra affÀrer Àr hans stÀllning till höger.
Eftersom vapen Àr olycksbÄdande instrument, Àr de inte gentlemannens instrument
SÄ han anvÀnder dem utan nöje
Och han vÀrderar enkelhet.
Seger Àr aldrig sött.
De som tycker att seger Àr sött
Ăr de som uppskattar dödande.
Om du uppskattar dödande, kan du inte vinna förtroende hos mÀnniskorna.
Vid gynnsamma tillfÀllen Àr platsen för hedersvakten till vÀnster.
Vid olycksbÄdande tillfÀllen Àr platsen till höger.
Löjtnanten stÄr till vÀnster.
Chefs-kommendören stÄr till höger.
Och de talar med begravnings- riter för att begrava.
Vanlig folk, varifrÄn alla döda har kommit
GrÄter och klagar.
Segrarna begraver dem med begravnings-riter.
32
32
Tao er evigt og uforanderligt og har intet navn.
Selv om det virker ringe i sin formlĂžse tilstand, kan vi dog ikke underkaste det os.
Hvis konger og herskere kunne underkaste det sig det,
ville alle ting automatisk adlyde dem.
Himmel og jord ville mĂždes, og mild regn falde.
Menneskene ville ikke lÊngere behÞve pÄbud,
og alt ville gÄ efter naturens love.
SĂ„ snart helheden deles,
fÄr de enkelte dele brug for navne.
Man mÄ vide, hvornÄr grÊnsen er nÄet.
NÄr man ved, hvornÄr grÊnsen er nÄet, kan man undgÄ ulykker.
Tao er i verden som en flod, der sĂžger hjem til havet.
Tao Àr alltid anonym.
Och Àven fast ett ungt trÀd Àr litet
Kan ingen tvinga det att vÀxa.
Om hÀrskare kunde förverkliga denna princip
Skulle alla saker utvecklas naturligt.
Himmel och Jord skulle vara naturligt harmonierade
Och regn skulle vara söt dagg.
Folk som inte handhar Tao pÄ dess eget villkor
Gör justeringar;
Och pÄ sÄ vis börjar indelningen med namn.
Eftersom det redan finns för mycket namn
Borde det sÀttas stopp för det.
Genom att veta var du skall stoppa, kan du undvika fara.
Tao's existens i vÀrlden
Ăr som vattenströmmar i dalgĂ„ngar som rinner ut i floder och hav.
33
33
Den er klog, som kender andre;
den, der kender sig selv, er viis.
Den er stĂŠrk, som overvinder andre;
den, der overvinder sig selv, er mĂŠgtig.
Den er rig, som er tilfreds med det, han har;
ihÊrdighed er tegn pÄ viljestyrke.
Den, som udfylder sin plads, bliver stÄende.
Den, som dÞr uden at gÄ til grunde, er evigt til stede.
Om du förstÄr andra Àr du smart.
Om du förstÄr dig sjÀlv Àr du upplyst.
Om du övervinner andra Àr du kraftfull.
Om du övervinner dig sjÀlv har du styrka.
Om du vet hur man kan vara nöjd Àr du rik.
Om du kan agera med kraft, har du vilja.
Om du inte förlorar din saklighet kan du bli bestÄende.
Om du kan dö utan att förlora nÄgot, Àr du evig.
34
34
Det store Tao gennemstrĂžmmer alt.
Alt levende holdes oppe af det, det holder intet nede.
Det fuldbyrder stille sit vÊrk og gÞr ikke krav pÄ noget.
Det giver nĂŠring til alle ting og er alligevel ikke deres herre.
Det har intet at opnÄ, det er meget lille.
Alle ting vender tilbage til det, alligevel er det ikke deres herre.
Det er meget stort.
Det frembyder ikke storhed, derfor er det virkelig stort.
Alla myriader saker litar pÄ Tao för deras liv men de urskiljer inte det.
Det förs fram till fullbordande men kan inte sÀgas existera.
Tao klÀder och föder alla saker utan att hÀrska över dem.
Det Ă€r alltid fritt frĂ„n önskan, sĂ„ vi kan kalla det âdet lillaâ.
Myriaderna ÄtervÀnder till det och det krÀver inte herravÀlde
DĂ€rför kan det kallas âstortâ.
Tills avslutningen, betraktar Tao inte sig sjÀlv som Stort.
DÀrför förverkligar det sin storlek.
35
35
Alle vil komme til den, der holder sig til det ene;
for dér findes hvile og lykke og ro.
Hvor der er musik og duften af mad, vil den vejfarende stÄ stille;
men en skildring af Tao virker fersk og uden fylde.
Det kan ikke ses, det kan ikke hĂžres;
alligevel er det uudtĂžmmeligt.
HĂ„ller sin Stora Form
Alla passerar bort.
De passerar bort oskadda, vilande i Stor Fred.
Det Àr för mat och musik som förbipasserande resenÀrer stannar.
NÀr Tao framtrÀder frÄn dess öppning
Ăr den sĂ„ subtil, och den har ingen smak.
Titta pÄ den, du kan inte se den.
Lyssna, du kan inte höra den.
AnvÀnd den
Du kan inte uttömma den.
36
36
Det, som kan trÊkke sig sammen, mÄ fÞrst udvides.
Det, som kan svÊkkes, mÄ fÞrst gÞres stÊrkt.
Det, der kan modtages, mÄ fÞrst blive givet.
Dette kaldes erkendelse af tingenes natur.
Det blide og svage overvinder det hÄrde og stÊrke.
Fisk kan ikke forlade havets dyb,
og et lands vÄben bÞr ikke stilles til skue
Det som kommer att förminskas
MÄste först ha ökat.
Det som kommer att försvagas
MÄste först ha blivit förstÀrkt.
Det som kommer att falla ner
MÄste först ha blivit upprest.
Det som kommer att tagas
MÄste först ha givits.
Detta kallas âgömd insiktâ.
Det stilla och mjuka övervinner det hÄrda och aggressiva.
En fisk kan inte lÀmna vattnet.
Landets mÀktiga vapen
Borde inte förbises.
37
37
Tao udretter intet og lader dog intet ugjort.
Hvis konger og herskere gjorde det samme, ville alt udvikle sig pÄ naturlig mÄde.
De, der stadig Ăžnskede at udfolde sig,
skulle vende tilbage til det forskelslĂžses enhed.
Uden form intet begĂŠr.
Uden begĂŠr er der ro.
SĂ„ledes ville der blive harmoni i verden.
Tao Àr alltid icke-existerande
ĂndĂ„ Ă€r det ingenting den inte gör.
Om hÀrskaren kan förverkliga den
Kommer allting att Àndras pÄ ett naturligt sÀtt.
NÀr den Àndras, vill de handla.
SĂ„ jag mĂ„ste tygla dem att anvĂ€nda det namnlösa âobearbetade stenblocket (ur-medvetandet).â
Att anvÀnda det namnlösa obearbetade blocket
Gör att de blir de fria frÄn begÀr.
Fria frÄn begÀr Àr de lugna och
Allt-under-Himmelen Àr naturligt ordnat.
38
38
En virkelig god mand er ikke bevidst om sin godhed,
og er netop derfor god.
En tÄbelig mand prÞver pÄ at vÊre god,
derfor er han det ikke.
En virkelig god mand udretter intet,
men lader alligevel intet ugjort.
En tÄbelig mand udretter alt muligt,
alligevel bliver han aldrig fĂŠrdig.
NĂ„r den virkeligt kĂŠrlige mand handler,
lader han intet ugjort.
NĂ„r den retfĂŠrdige mand handler,
lader han sÄre meget ugjort.
NĂ„r en opportunist handler, og ingen reagerer,
ruller han ĂŠrmerne op og sĂžger hĂŠvdelse ved magt.
Derfor sagde de gamle:
NĂ„r Tao tabes, dukker det gode frem.
NĂ„r det gode tabes, dukker kĂŠrligheden frem.
NĂ„r kĂŠrligheden tabes, dukker retfĂŠrdigheden frem.
NĂ„r retfĂŠrdigheden tabes, dukker opportunismen frem.
Men opportunisme er kun en skygge af troskab og pÄlidelighed,
et varsel om anarki.
Kundskab om fremtiden er kun en forblommet antydning af Tao
og frembringer slĂžvhed.
Men den virkelig store mand bygger pÄ det virkelige,
ikke pÄ det tilsyneladende, pÄ indholdet og ikke pÄ den ydre skal.
Tag derfor det fĂžrste og sky det andet!
Sann moral Àr inte moralisk
DÀrför har den moral.
Ytlig moral misslyckas aldrig att vara moralisk
DÀrför har den ingen moral.
Sann moral âagerarâ inte
Och mÄste vara icke-existerande för att fungera.
Ytlig moral âagerarâ
Och mÄste vara tydligt för att fungera.
Sann godhet âagerarâ
Men mÄste vara icke-existerande för att fungera.
Sann RĂ€ttvisa âagerarâ
Men mÄste vara tydligt för att fungera.
Sann korrekthet âagerarâ och om du inte reagerar
Kommer de att rulla upp sina Àrmar och hota dig.
DÀrför, nÀr Tao Àr försvunnen kommer moralen
NÀr moralen Àr försvunnen dÄ Àr godheten dÀr
NÀr godheten Àr försvunnen dÄ Àr RÀttvisan dÀr
Och nÀr RÀttvisan Àr försvunnen dÄ Àr korrektheten dÀr.
Nu Ă€r âkorrekthetâ det yttre framtrĂ€dandet för trohet och Ă€rlighet
Och början pÄ oreda.
Ockulta förmÄgor Àr bara blommor frÄn Tao
Och början pÄ dumhet.
DÀrför vistas MÀstarna i verkligheten
Och inte i det ytliga.
Vila i frukten och inte i blomman.
39
39
Disse ting er fra de ĂŠldste tider oprundet af det ene:
himlens klarhed, jordens fasthed,
sjÊlens styrke, dalens rigdom pÄ vand,
alle tings liv, kongers og herskeres styre.
Alt dette er til i kraft af helheden.
Himlens klarhed hindrer den i at styrte sammen,
jordens fasthed hindrer den i at gÄ itu,
sjĂŠlens styrke hindrer, at den udtĂžmmes,
dalens rigdom pÄ vand hindrer den i at lÞbe tÞr.
Alle tings liv og vĂŠkst hindrer dem i at uddĂž.
Kongers og herskeres styre hindrer landes oplĂžsning.
Det ringere er derfor det ĂŠdleres rod.
Det lave er det hĂžjes grundlag.
Fyrster og herskere kalder sig selv âforĂŠldrelĂžseâ, âvennelĂžseâ og âusleâ.
Erkender de derved ikke, at de er rundne af ringhed?
For megen fremgang fĂžrer ikke fremad.
Men bĂžr ikke klinge som jade eller rasle som en rullesten.
De i det förgÄngna hade uppnÄtt helhet:
Himmelen uppnÄr helhet med dess klarhet;
Jorden uppnÄr helhet med dess fasthet;
SjÀlen uppnÄr helhet med dess förmÄga till överskridande;
DalgÄngen uppnÄr helhet nÀr den Àr fylld;
Myriader Saker uppnÄr helheten i liv;
HÀrskaren uppnÄr helhet i rÀtt ledning av mÀnniskorna.
Om Himmelen saknade klarhet vore den delad;
Om jorden saknade fasthet skulle den flyga bort;
Om sjÀlen saknade förmÄga till överskridande vore den utmattad;
Om dalgÄngen saknade fullstÀndighet vore den uttömd;
Om myriader saker saknade liv skulle de försvinna.
Om hÀrskaren saknar Àdelt sinne och höghet kommer han att vara satt pÄ det hala.
HĂ€rav
Ădelt sinne har ansprĂ„kslöshet som sin rot
Det Höga har det LÄga som sin bas.
DĂ€rför kallar kungar sig för âde förĂ€ldralösa, de ödmjuka, de ovĂ€rdigaâ.
Ăr inte detta att ta det lĂ„ga som det grundlĂ€ggande? Eller hur?
PÄ detta vis du kan fÄ till stÄnd en bra effekt utan att kÀmpa.
Ănska dig inte sĂ€llsynta Ă€delstenar
Eller stora mÀngder sandkorn.
40
40
Taos bevĂŠgelse fĂžrer tilbage.
Tao kan kendes pÄ sin blidhed.
Alle ting hviler pÄ virkeligheden,
virkeligheden pÄ uvirkelighed.
Ă
tervÀndande Àr Tao`s rörelse.
Uppmjukning Àr dess funktion.
Alla saker i kosmos uppstÄr frÄn varandet.
Varandet kommer frÄn icke-varandet.
41
41
NĂ„r den vise hĂžrer om Tao, fĂžrer han det for alvor ud i livet.
NÄr den middelmÄdige hÞrer om Tao, skÊnker han det undertiden en tanke.
NĂ„r den uforstandige hĂžrer om Tao, ler han hĂžjt.
Hvis han ikke lo, ville Tao ikke vĂŠre, hvad det er.
Derfor siger det gamle ord:
Den klare sti synes dunkel,
den, der gÄr frem, synes at gÄ tilbage,
den lette vej synes svĂŠr,
den hĂžjeste dyd synes lav som en dal,
den stĂžrste renhed synes besudlet,
rigdom pÄ dyd synes utilstrÊkkelig,
dydens styrke synes skrĂžbelig,
virkelig dyd synes uvirkelig,
det fuldkomne kvadrat har ingen vinkler,
store evner modnes sent,
de hĂžjeste toner kan nĂŠppe hĂžres,
den stĂžrste skikkelse er uden form.
Tao alene er skjult og har intet navn.
Tao alene frembringer og fuldbyrder.
NÀr duktiga studenter hör talas om Tao
StrÀvar de efter att praktisera den.
NÀr medelmÄttiga studenter hör talas om Tao
BehÄller de den ibland och ibland förlorar de den.
NÀr underlÀgsna studenter hör talas om Tao
Börjar de gapskratta.
Men âatt inte skrattaâ Ă€r i sig sjĂ€lv inte tillrĂ€ckligt för att kallas Tao, och dĂ€rför Ă€r det sagt:
gnistrande Tao tycks mörk
Framsteg i Tao tycks se ut som tillbakagÄng.
BestÀmma sig för Tao tycks kÀrvt.
Sann moral Àr som en dalgÄng.
Det rena tycks ödmjukt.
InnehÄllsrik moral tycks vara otillrÀcklig.
Etablerad moral tycks bedrÀglig.
Verklighetens ansikte tycks förÀndra sig.
Den stora rutan har inga hörn.
Stora möjligheter tar lÄng tid att genomföra.
Stort ljud Àr svÄrt att höra.
BÀsta formen Àr otydlig.
Tao Àr gömd och anonym.
Detta Àr exakt varför Tao Àr bra för utveckling och fullÀndande.
42
42
Tao frembragte Ă©n,
Ă©n frembragte to,
to frembragte tre.
Tre frembragte universet.
Universet bĂŠrer yin og omslutter yang.
Det opnÄr stabilitet ved forening af disse krÊfter.
Folk frygter at blive âfaderlĂžseâ, âvennelĂžseâ eller âusleâ,
men konger og herskere betegner sig selv med disse ord.
For man vinder ved at tabe
og taber ved at vinde.
Jeg lĂŠrer kun, hvad andre lĂŠrer, nemlig
at en voldelig mand vil fÄ en voldelig dÞd.
HerpÄ bygger jeg min lÊre.
Tao producerar ett, ett producerar tvÄ.
TvÄ producera tre och tre producerar alla saker.
Alla saker underkastar sig yin och omfamnar yang.
De mjukar upp sin energi för att uppnÄ harmoni.
Folk hatar att tĂ€nka pĂ„ sig sjĂ€lva som âförĂ€ldralösaâ, âödmjukaâ, och âovĂ€rdigaâ
ĂndĂ„ kallar sig kungar för dessa namn.
NÄgra förlorar och ÀndÄ vinner,
Andra vinner och ÀndÄ förlorar.
Det som lÀrs ut av mÀnniskorna
LÀr Àven jag ut:
âDe starka vĂ€ljer inte platsen för deras dödâ.
Jag betraktar detta som fadern till alltings lÀrande.
43
43
De blideste ting i verden overvinder de hÄrdeste ting i verden.
Det, som ikke er til, kan trĂŠnge ind, hvor der ikke er noget rum.
Deraf erkender jeg vĂŠrdien af ikke at handle.
At lĂŠre uden ord
og arbejde uden at udrette noget,
dette forstÄr kun fÄ.
Det mjukaste i vÀrlden
Kommer att övervinna det svÄraste.
Icke-varande kan trÀda in dÀr inget rum finns.
DÀrför kÀnner jag till nyttan med icke fastklÀngande handling.
Det ordlösa lÀrandet och den icke fastklÀngande handlingen
Ăr sĂ€llsynt.
44
44
Dit ry eller din sjĂŠl: Hvad betyder mest?
Din sjĂŠl eller din formue: Hvad er dyrebarest?
At vinde eller tabe: Hvad er vĂŠrst?
Den, som er knyttet til ting, vil skuffes meget.
Den, som samler meget, vil miste meget.
Den tilfredse vil aldrig miste noget.
Den, der ved, hvornÄr ha skal holde inde, vil aldrig forlÞbe sig.
Han vil altid vĂŠre uden for fare.
Vilket Àr kÀrast, ditt rykte eller ditt liv?
Vilket Àr störst, ditt liv eller dina Àgodelar?
Vilket Àr mest smÀrtsamt, vinst eller förlust?
DÀrför betalar vi alltid ett stort pris för överdriven kÀrlek
Och lider djupt vid förlust av stor rikedom.
Att veta nÀr det rÀcker, gör att du inte behöver bli förödmjukad.
Att veta nÀr du ska sluta, gör att du inte riskerar för mycket
Och du klarar dig lÀnge.
45
45
Stor dygtighed fremtrĂŠder ufuldendt;
men den vil altid bevare sin nytte.
Stor fylde fremtrĂŠder tom,
men den vil aldrig blive udtĂžmt.
Stor ligefremhed fremtrĂŠder kroget.
Stor klÞgt fremtrÊder tÄbelig.
Stor veltalenhed lyder som stammen.
BevĂŠgelse overvinder kulde.
Ro overvinder varme.
Harmoni mellem ro og bevÊgelse holder tingene i universet pÄ plads.
Stor fullÀndning tycks bristfÀllig, trots det fungerar det utan problem.
Stor fullstÀndighet tycks tom, trots det fungerar det utan utmattning.
Det raka tycks krokigt,
Stor skicklighet tycks klumpig,
Stor vÀltalighet tycks stammande.
Upphetsning övervinner kyla, stillhet övervinner hetta.
Klarhet och stillhet stÀller allting tillrÀtta.
46
46
NĂ„r Tao er til stede i universet, bruges heste til at trĂŠkke ploven.
NÄr Tao ikke er til stede i universet, grÊsser hÊrens heste pÄ markerne.
Der er ingen stĂžrre synd end begĂŠr,
ingen stĂžrre forbandelse end utilfredshed,
ingen stĂžrre last end ĂŠrgerrighed.
Derfor vil den, der forstÄr, at tilstrÊkkeligt er tilstrÊkkeligt, altid have nok.
NÀr Tao tar överhanden i landet
Betar hÀstarna avspÀnt och befruktar jorden.
NÀr det Àr brist pÄ Tao i landet
Föds det upp krigshÀstar utanför staden.
Naturlig katastrof Àr inte sÄ dÄligt som att inte veta vad som Àr nog.
Förlust Àr inte sÄ dÄligt som att önska mer.
DÀrför Àr den mÀngd som kommer av att veta vad som Àr nog en evig tillrÀcklig mÀngd.
47
47
Man kan kende hele universet uden at forlade sin stue.
Uden at se ud ad vinduet, kan man fĂžlge himlens bevĂŠgelser.
Jo lÊngere man gÄr, jo mindre forstÄr man.
Derfor hedder det, at den vise nÄr mÄlet uden at bevÊge sig;
han ser uden at Ă„bne sine Ăžjne;
han bliver fuldkommen uden at lave sig selv det mindste om.
Utan att gÄ utanför dörren, kan du veta allting,
Utan att titta ut genom fönstret, kan du veta Himmelens vÀg.
Ju lÀngre du gÄr, ju mindre vet du.
Den Vise förstÄr utan att gÄ igenom hela processen.
Hon Àr berömd utan att visa sig.
Hon Àr perfekt utan strÀvan.
48
48
Den, der sĂžger kundskab, vokser hver dag mere.
Den, der sĂžger Tao, bliver dagligt mere ubetydelig.
Mindre og mindre udretter han, indtil han ikke finder noget at udrette.
NĂ„r intet udrettes, lades intet ugjort.
Verden styres ved, at man lader tingene gÄ deres gang.
Den kan ikke styres ved indgreb.
Vid studier uppnÄs nÄgot varje dag.
Att följa Tao, innebÀr att slÀppa taget om nÄgot varje dag.
SlÀpp taget och Äterigen, slÀpp taget.
Utöver det behöver ingenting annat göras.
Inte-göra, ingenting Àr kvar att Ängra.
Du kan Àga vÀrlden genom att aldrig manipulera den.
Oavsett hur mycket du manipulerar
Kan du aldrig Àga vÀrlden.
49
49
Den vise har ingen urokkelig mening.
Han tilpasser sit sind efter andre.
Jeg er god mod dem, som er gode.
Jeg er ogsÄ god mod dem, som ikke er gode.
PÄ den mÄde fremmes godhed.
Jeg mĂžder tillid med tillid.
Jeg mÞder ogsÄ mistro med tillid.
PÄ den mÄde fremmes tillidsfuldhed.
Den vise er sky og ydmyg, pÄ andre virker han foruroligende.
Folk ser pÄ ham og lytter til ham.
Han opfĂžrer sig som et lille barn.
Den Vise har inget fastlÄst tÀnkande,
Hon tar andra mÀnniskors tÀnkande som sitt eget.
Jag behandlar det goda som gott, jag behandlar Àven det onda som gott.
Detta Àr sann godhet.
Jag har förtroende för pÄlitlighet, jag har Àven förtroende för opÄlitlighet.
Detta Àr riktigt förtroende.
NĂ€r den vise bor med folk, harmoniserar hon med dem
Och hemlighÄller sina tankar för dem.
De visa behandlar dem som deras barn.
50
50
Mellem fĂždsel og dĂžd er der tre ud af ti, som fĂžlger livets vej;
tre ud af ti, der fĂžlger dĂždens vej;
og af mennesker, der vandrer mellem fÞdsel og dÞd, er der ogsÄ tre ud af ti.
Hvorfor er det sÄdan?
Fordi mennesker higer umĂŠtteligt efter at leve.
Den, der forstÄr at leve, kan rejse omkring uden at frygte nÊsehorn eller tiger.
Han vil ikke blive sÄret i kamp.
NÊsehornet har intet mÄl for sit horn,
tigeren intet mÄl for sine klÞer,
spyddet intet mÄl for sin spids.
Hvorfor er det sÄdan?
Fordi han ikke frembyder noget sted, hvor dĂžden kan trĂŠnge ind.
Komma till liv och trÀda in i döden.
De vise ger upp sig sjÀlva för vad ögonblicket har att erbjuda
Han vet att han kommer att dö,
Och han har inget kvar att hÄlla fast vid:
Inga illusioner i sina tankar,
Inget motstÄnd i sin kropp.
Han tÀnker inte pÄ sina handlingar;
De flyter ut frÄn hans innersta kÀrna.
Han hÄller ingenting tillbaka,
DÀrför Àr han beredd att dö,
Som en man som Àr redo att sova
Efter en god dags arbete.
Đ Đ”ĐșĐ»Đ°ĐŒĐ°